Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Censors sportler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därmed var den långa skriftväxlingen slut. Den 9 mars
1763 föll Kungl. Maj:ts utslag i kanslikollegiets alla tvister
med Oelreich, och i detta segrade Oelreich faktiskt på alla
punkter. Sportelfrågan beröres ej ens i utslaget, och Oelreich
fortsatte därför att uppbära de avgifter, som han lagt på
litteraturen, ända till dess att hela ämbetet genom 1766 års
tryckfrihetsförordning upphörde.
Censuravgiften var således i hög grad betungande.
Tullen på papper, som fortfarande i stort sett hämtades
från Tyskland, var också ganska hög. För lösen av charta
sigillata, som behövdes vid varje privilegium, erlades 20, 30
ända till 40 daler smt., vilken avgift dock så till vida
minskades, att flera böcker kunde i samma brev privilegieras. Vidare
skulle boken för förlagsrätts erhållande annonseras i
Posttidningen, och varje dylik annons kostade, enligt vad Salvius
uppgiver (R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 14, 23 april 1757), tre
daler. Ännu mer betungande var det höga postportot, som
nästan omöjliggjorde för Stockholmsförlagen att handla på
landsorten. Den 3 mars 1739 skrev Momma till
kanslikollegiet, att han knappast kunde fortsätta med Mercure
Histori-que et Politique, som så mycket åstundades av åtskilliga vid
akademierna och i landsorten, ty detta hindras, »efter det
ordinaire postporto stiger til 2 å 3 dubbelt mer än sielfva
piecen kostar». En annan betydande olägenhet var det
omfattande tjuvtrycket. Ej blott att, såsom vi sedan skola se,
en förläggare hade mycket svårt att mot konkurrenter skydda
sin förlagsrätt, utan även på hans eget tryckeri tryckte
gesällerna för egen räkning ett stort antal exemplar — ett oskick,
till vilket jag strax skall återkomma. Och till sist kom den
dryga bevillningen, för vilken boktryckarna förut varit
fri-kallade. 1767 klagade Stockholmstryckerierna över, att denna
bevillning steg »till 300 å 400 daler smt. årligen, som är emot
3 gånger så mycket som apotheken erlägga».
5—220873 2
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
