Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Det fixa bokpriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta kloka yttrande hade emellertid icke någon effekt;
och den 2 oktober 1767 avlät Rådet en skrivelse till
kanslikollegium med förständigande att allvarligen förehålla
bokhandlare och boktryckare, »at, emot författningarne, de
utkommande tryckte skrifter och arbeten ej, som nu förspörjes
ske, til ett ganska dyrt och oskäligt pris försälja samt at
foga eftertryckelig anstalt, at försäljningspriset å alla exemplar
af ber:de skrifter och arbeten warder behörigen tryckt och
utsatt».
Med anledning härav uppkallades alla Stockholms
boktryckare den 13 oktober i kanslikollegiet, där de tillhöllos
att ställa sig Kungl. Maj:ts nådiga brev av den 24 oktober
1759 till efterrättelse. Å kollegernas vägnar svarade då Lars
Salvius, att deras högsta önskan var att sälja böcker så
billigt som möjligt, då avsättningen ju därigenom endast
kunde ökas. Men 1759 kostade ett ris papper 9 daler, under
det att det nu gällde 15 å 18, och priset å de övriga
mate-rialierna hade ökats i samma proportion.
Dessa och andra skäl, som anfördes, senterades tydligen
av kollegiet, som ju förfäktat samma mening och som därför
blott svarade, att kollegiet endast hade att åtlyda Kungl.
Maj:ts nådiga befallning, varom Societeten skulle erhålla
protokollsutdrag. Vid Societetens sammanträde den 12
november föredrogs detta, och till svar uppsattes nu ett
vid-lyftigt yttrande (R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 9).
I åtlydnad av det Kungl. brevet hade Societeten
sammankallat alla tryckeriarbetare för att förmå dem att nedsätta
sina arbetslöner till det äldre beloppet. Men arbetarna hade
svarat, att »de efter de nuvarande priser på ätande wahror
och lifsnödwändigheter icke kunna lefwa, mästadels med
hustrur och barn, i fall något märckeligit på deras nu
inne-hafwande arbetslöner för dem skulle afdragas».
Samtidigt med det att lönerna till arbetarna stigit, hade
också skatterna gått upp i höjden. Bevillningen för en
11—220873 a o
O1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
