Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Författarrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av, att allmänheten hade en viss rätt till ett litterärt verk.
Förlagsrätten innebar således icke en äganderätt till evig tid,
utan endast för vissa år: »Ar Privilegii tiden förfluten eller
är en sådan utom Privilegium uplagd mindre skrift genom
Exemplarens skingrande rar blefwen, må en annan then
up-lägga, i fall then förre förläggaren eller thess rätts
innehaf-ware, hwilken thet förut hembjudas bör, sig sådant icke
wil åtaga.»
1810 års tryckfrihetsförordning ställer sig däremot avgjort
på den ståndpunkten, att ett litterärt verk är författarens
egendom. Redan i det memorial, som 1809 överlämnades
till ständerna, framhöllo kommitterade, att en författares rätt
till vad han skrivit icke kunde anses mindre än till annat,
som genom hans flit frambringats, och att därför samma rätt
på lika sätt borde övergå till den, som honom i annan
tillhörighet lagligen efterträdde. I anslutning till detta
åskådningssätt fick mom. 9 av § 1 i tryckfrihetsförordningen
följande lydelse: »Hvarje skrift vare författarens eller dess
rätts laglige innehafvares egendom. Hvilken som skrift
trycker eller eftertrycker utan författarens eller förläggarens
skrif-teliga tillstånd, miste upplagan eller böte dess fulla värde,
ägarens ensak.» Här har boktryckaren således ingen rätt
alls, utan blott författaren eller den, till vilken han avstått
sin rätt, d. v. s. förläggaren. Och då författarrätten här
betraktas såsom ren äganderätt, var det också fullt naturligt,
att denna rätt icke upphörde vid någon viss tid, utan räckte
i evighet.
Mot själva principen — att författarrätten är ren
äganderätt — hava dock i senare tid invändningar gjorts. En
författares materiella egendom kan tagas i mät för skuld, men
ingen fordringsägare har — varken i lag eller enligt det
allmänna rättsmedvetandet — rätt att utmäta och i tryck till
sin profit utgiva ett manuskript, som författaren ej vill
publicera. Och det stred onekligen mot det allmänna
rättsmed-5^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
