Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Författarrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetandet, även då tryckfrihetsförordningen skrevs, att
tillerkänna en författares rättsinnehavare befogenhet att hindra
utgivande av hans redan tryckta, men ur bokhandeln
utgångna arbeten. Här är således författarrätten icke
äganderätt i den utsträckning, som 1810 års tryckfrihetsförordning
förutsätter. Ganska tidigt gjorde sig ock en annan
uppfattning gällande, i det att konstitutionsutskottet vid 1834—1835
års riksdag här föreslog en ändring. Utskottet fann
visserligen befogat, att författaren under sin livstid och hans
rättsinnehavare en viss tid efter hans död hade ensam rätt till
en av författaren utgiven skrift, men fann det däremot
obilligt, att denna rätt utsträckts till obegränsad tid. En arvinge
eller en förläggare kunde därigenom fullkomligt godtyckligt
hindra utgivandet av en allmännyttig, i bokhandeln utgången
och förgäves efterfrågad skrift. Utskottet ansåg sig därför
böra föreslå en ändring. Detta förslag antogs av riksdagen
såsom vilande och blev vid riksdagen 1840—1841 lag.
Momentet fick därigenom följande tillägg: »Men så framt
författarens arfvingar eller rättsinnehafvare icke inom tjugo år
från hans död utgifningsrätten begagnat, äfvensom i händelse
att sådant begagnande icke af dem inom hvart tjugonde år
förnyas, stånde hvar och en öppet att författarens
efterlämnade skrifter af trycket utgifva.» I själva verket stod man
dock här kvar på samma ståndpunkt som 1810: författaren
hade till obegränsad tid full äganderätt till skriften; endast
såvida hans arvingar eller förläggaren ej begagnade sig av
denna rätt, övergick den såsom ett slags danaarv till det
allmänna.
På 1870-talet började dock ett något olika åskådningssätt
göra sig gällande. För det första anmärkte man då, att
författarrätten icke stod i något direkt samband med själva
tiyckfriheten, och att detta parti därför lämpligast borde
lösbiytas ur den grundlag, i vilken den infogats, samt
bestämmas genom en särskild civillag. Denna synpunkt, som
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
