Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Författarrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framlades i en kunglig proposition, blev av 1876 års riksdag
antagen, och i anslutning härtill utfärdades den 10 augusti
1877 en särskild lag ang. äganderätt till skrift. Enligt denna
var författaren »berättigad att, med andras uteslutande, låta
genom tryck mångfaldiga sin skrift, ehvad den förut blifvit
offentliggjord eller förefinnes allenast i handskrift». Denna
rätt må han »med eller utan vilkor eller inskränkning
öfver-låta på en eller flere. Gör han det ej, gånge den rätt vid
författarens död öfver till hans rättsinnehafvare efter lag.
Den, som genom öfverlåtelse erhållit förlagsrätt till en skrift,
må ej, utan eftertryckligt medgifvande af författaren, utgifva
mera än en upplaga och denna ej större än ett tusen
exemplar. Författarrätt vare gällande under författarens lifstid
och femtio år efter hans död. Där två eller flere
gemensamt författat en skrift, som ej består af själfständiga bidrag
från särskilde medarbetare, räknas dessa femtio år från den
senast aflidne författarens död.»
Här hade man således brutit med principen om den
obegränsade äganderätten och inskränkt denna till en tid av
femtio år efter författarens död. Och därtill funnos, alldeles
frånsett den juridiska uppfattningen av författarrätten, starka
praktiska skäl. Lagen hade avsett att skydda författarens
rätt och giva hans arvingar en ekonomisk fördel av hans
arbete. Men i verkligheten hade den monopoliserat vår
klassiska litteratur till förmån för några få förläggare, som
ursprungligen, i de flesta fall, betalat författaren eller hans
stärb-hus en ren spottstyver för förlaget. Bellmans, Kellgrens,
Stag-nelius’ skrifter ägdes av personer, som aldrig stått i något
förhållande till den avlidne författaren, och dessa kunde, om de
ansågo en ny upplaga ekonomiskt mindre lämplig, förhindra
varje annan att utgiva en, likaså hindra utgivandet av en fullt
vetenskaplig edition i stället för en onöjaktig äldre. Redan ur
praktisk synpunkt och av hänsyn till den avlidne författarens
ideella rättigheter var således denna inskränkning av
beho-348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
