Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Författarrätten - Översättningslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet påkallad. Bellman t. ex. hade avlidit redan 1795; om
han över huvud fått något betalt för de skrifter, som han
under sin livstid utgav — vilket väl är troligt —, så har detta
i varje fall varit en ren obetydlighet, och den
omständigheten, att förlagsrätten sedan till allt högre pris gått i handel,
har i varje fall ej varit till någon fördel för skaldens
efterkommande. Den enda synpunkt, som i detta fall torde hava
förtjänat beaktande, synes hava varit den, att lagen ej borde
hava den verkan, att den förläggare, som i förlitan på
tryckfrihetsförordningens bestämmelser senast tillhandlat sig
förlagsrätten, genom den nya lagen tillskyndades en ekonomisk
förlust. Till denna synpunkt tog emellertid den nya lagen
en över hövan stark hänsyn, i det att den till de ovannämnda
bestämmelserna tilläde: »dock att den i § 7 stadgade
skyddstid för skrift, hvars författare aflidit före den dag, då lagen
blifver gällande, från den dag beräknas samt att lagen i öfrigt
ej verkar inskränkning i den rätt, som blifvit enligt äldre
lag förvärfvad». Nästan hela vår äldre klassiska litteratur
blir således ej »fri» förrän efter utgången av 1927 —
Bell-mans skrifter således ej förrän 132 år efter hans död.
Överdåttningdlitteraturen.
Men även internationella hänsyn framtvingade vissa
förändringar. Tryckfrihetsförordningen av 1810 hade endast
avsett svenska medborgare. Då Runebergs dikter utgåvos
av en svensk förläggare, måste denne därför begära kungligt
privilegium. Men frånsett att svensk litteratur ej var skyddad
i Finland och svensk-finsk litteratur ej i Sverige, hade en
fransk eller engelsk författare ingen rätt i Sverige. Utan
att betala ett öre till författaren utgåvo svenska förläggare
således utlandets mest lästa arbeten i svensk översättning.
Tryckfrihetsförordningen kände endast översättaren och
skyd-349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
