Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Översättningslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan ersättning till författaren, torde vara höjt över allt tvivel.
Men detta skulle i några fall hindra en Översättning, i andra
fall fördyra den för allmänheten. Denna prisökning skulle
särskilt beröra den religiösa och för undervisningen avsedda
litteraturen, som ju hade sin ojämförligt största marknad inom
de mindre burgna klasserna. På dessa skäl och en mängd
andra, som förefalla ganska talande, ville föreningen avstyrka
förslaget.
Från motsidan — där Frans Beijer och Ivar Hæggström
voro de mest bärande namnen — invändes, att farhågorna
för höga honorar till de utländska författarna säkerligen voro
överdrivna. Och förslaget hade i varje fall det goda med
sig, att en svensk förläggare, som med en utländsk författare
gjort upp om en Översättning av dennes arbete, genom
konventionen skyddades mot en konkurrerande översättning. Den av
AVieselgren uppgjorda tabellen visade snarare motsatsen. Från
de obemyndigade översättningarna måste först fråndragas de
arbeten, som ej med konventionen voro skyddade, därför att de
voro över tio år gamla, dels öresskrifter och dels sådana
arbeten, som utgivits med författarens tillstånd, ehuru detta
ej angivits å titelbladet. Att likväl så många översättningar
auktoriserats, visade, att svenska förläggare redan nu ganska
allmänt hade förbindelse med utlandets författare. Detta om
översättningslitteraturen. Men av särskild vikt ansåg
kommittén vara, »att författare af så stor betydelse som J. L. Runeberg
och Z. Topelius icke åtnjuta något skydd mot eftertryck i
Sverige, och att, då svenska förläggare själfmant, utan att
därtill vara juridiskt pliktiga, tillförsäkrat nämnda författare
betydliga ekonomiska fördelar af deras i Sverige utgifna
arbeten, dessa förläggare själfva sakna hvarje skydd af svensk
lag för den förlags rättighet, de sålunda moraliskt förvärfvat».
På grund därav ansågo de sig böra tillstyrka förslaget.
Efter vad jag tror har erfarenheten givit denna minoritet
rätt. Honoraren till de utländska författarna hava ej i den
45—22^7J * zrz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
