Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Översättningslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grad, som Holm och Bonnier fruktade, fördyrat
översättnings-litteraturen, och konventionen har givit den svenske
förläggaren en säkerhet, som han förut saknat. För flera svenska
författare — såsom Selma Lagerlöf, Strindberg, Ellen Key
och Rudolf Kjellén — har den medfört betydande
ekonomiska fördelar, och om man nu åter hade fritt val, misstänker
jag, att icke många skulle vilja återgå till de gamla
förhållandena, mot vilka även den allmänna rättskänslan i våra
dagar torde reagera.
Det motstånd, som av Sveriges båda största förlagsfirmor
samt förläggarföreningen in pleno rests mot konventionen,
bidrog utan tvivel att fördröja Sveriges anslutning till denna, och
först 1904 anslöt sig även Sverige till Bernkonventionen av
1886 samt till den s. k. Parisdeklarationen av 1896; sedermera
biträdde Sverige även den s. k. reviderade Bernkonventionen
(1908). Praktiskt taget hava ock alla betydande kulturland
med mindre modifikationer anslutit sig till unionen. De enda
undantagen äro Förenta staterna, Österrike och Ryssland.
Men med de båda förra har Sverige dock slutit
separatöverenskommelser.
De ledande principerna — yttra de av justitiedepartementet
tillkallade sakkunniga, som utarbetat den lag av 1919, varom
jag strax skall tala — äro tvenne: »Å ena sidan skola
auk-torer, som tillhöra ett unionsland, i de öfriga unionsländerna
för sina verk åtnjuta samma rättigheter, som hvarje lands lagar
tillerkänna eller framdeles komma att tillerkänna landets egna
medborgare. Det för Bernkonventionen nya och
karakteristiska är emellertid att, vid sidan af och kompletterande nu
berörda princip, uppställes en annan grundsats, enligt
hvilken hvarje unionsland är förpliktadt att i särskilda viktiga
hänseenden bereda utländska, unionen tillhöriga auktorer ett
visst minimidkydd. Där, såsom exempelvis i fråga om
öfver-sättning, dylikt skydd stipuleras, har konventionen således
skapat en materiell, för hela unionsområdet gällande rätt, en
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
