Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Översättningslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattaren avlidit. Till sist skulle denna lag tillämpas icke blott
på verk av svensk medborgare, utan ock på verk av utländsk
medborgare, vilket först utgivits här i landet, och under
förutsättning av ömsesidighet skulle lagen av konungen kunna
förklaras delvis eller helt och hållet gälla även verk av annat
lands medborgare och verk, som i samma land först utgivits.
Angående skyddstiden skulle i fråga om mångfaldigande
genom tryck av skrift, vars författare avlidit före den dag,
då 1877 års lag angåénde äganderätt till skrift blev gällande,
denna skyddstid från denna dag beräknas. Men paragrafen
får naturligtvis dock ej tolkas så, att den 1877 medgivna
skyddstiden ytterligare utsträckts till en ny femtioårsperiod
efter 1914 Utsträckningen gäller blott från den dag, då »lagen
angående äganderätt till skrift», d. v. s. 1877 års lag, trädde
i tillämpning, och beräknas ej från 1919 års »lag om rätt till
litterära och musikaliska verk».
Såsom av detta referat framgår, handlar lagen emellertid
mycket litet om förläggaren, däri lika
tryckfrihetsförordningen av 1810 och 1877 års lag. Bestämmelserna gälla
egentligen blott författaren, och förläggaren omnämnes endast i
den mån, som författaren på honom överlåtit sin rätt. För
övrigt givas blott några negativa bestämmelser: förläggaren
får ej utan författarens tillstånd vidtaga några förändringar
i verket och ej utan samma tillstånd trycka mer än en enda
upplaga, och denna ej större än 1,000 exemplar. Att de
sakkunniga ej föreslogo några utförligare bestämmelser, skedde
med avsikt. Såsom de påpeka, har förlagsrätten i flera land
gjorts till föremål för särskild lagstiftning, och att så skedde
även för Sveriges vidkommande, hade synts de sakkunniga
lämpligt: »visserligen äro de förläggaren tillkommande
auktors-rättsliga befogenheter härledda från författarens ursprungliga
rätt, men förhållandet mellan de två kontrahenterna är så
egenartadt och gifver upphof till ett så specialiseradt system af
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, att densamma icke
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
