Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Översättningslitteraturen - Författarhonoraret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt väl låter sig ordnas inom den författarrättsliga lagens
ram». Med anledning därav ansågo de sakkunniga ett dylikt
lagförslag ligga utanför deras uppdrag. Någon särskild lag
om förläggarrätten har emellertid ännu icke blivit utarbetad,
men såvitt jag kunnat finna, har detta ej förorsakat några
större olägenheter, då förläggarens rättigheter i de flesta fall
följa såsom korollarier ur författarens.
F ö rf attarhonorarct.
Bakom 1810 års tryckfrihetsförordning ligger en ny
uppfattning av litteraturen. Förut hade man, ända från Johann
Snells dagar, sett den från boktryckarens synpunkt. Först
nu fick man blicken öppnad för, att litteraturen var något
annat än ett hantverk, att boken framför allt hade ett
andligt värde, och att författaren därför hade den väsentligaste
delen i denna. De nya bestämmelserna avse därför i främsta
rummet författaren.
Tack vare denna nya uppfattning kom författaren nu även
ekonomiskt att intaga en annan ställning än förut, och vi
skola därför för en stund sysselsätta oss med frågan om
1800-talets författarhonorar.
Av den framställning jag förut givit torde man erinra sig,
att 1700-talets förläggare alls icke betalade så dåligt, som
man ofta antagit. Men å andra sidan var den litteratur, som
lönade sig, ännu ganska inskränkt, omfattade företrädesvis
uppbyggelseskrifter och ekonomisk-praktisk litteratur. Och vi
skola alltid erinra oss, att Sverige då i ett avseende intog en
litterärt fördelaktigare ställning än nu. De stora författarna
— såsom Linné och Wallerius — skrevo sina arbeten på ett
internationellt världsspråk, latin, och hade därför en stor
läsekrets utom Sverige. De betalades också med hänsyn
härtill. Den svenska vitterheten honorerades däremot klent,
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
