Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ethiskt-politiska ändamål. Ur detta skäl afsöndrar han icke strängt det sköna
från det sanna och det goda.
Plato sätter det sköna högt, men så mycket lägre ställer han
konsten. Hans uppfattning har sin grund i hans idélära.
Platos idéer äro de urbilder, af hwilka de synliga tingen
endast äro ofullkomliga afbilder, hwilka påminna om, men aldrig uppnå
sina mönster. Uti denna idéwerld hafwa det goda, det sanna och
det sköna samma innehåll, fastän de för den ändliga uppfattningen
skilja sig åt; de bilda det gudomliga, det sant warande. Fråga wi
då, hwarigenom det sköna skiljer sig från det sanna och det goda,
så beswaras detta i Phädrus så, att det sköna är glänsande och att
dess afbilder utmärka sig framför de andra idéernas afbilder genom
den friskaste glans samt wäcka den renaste kärlek. Om den sanna
och rena lust, som det skönas afbilder wäcka, heter det widare i
Philebus, att den uppkommer wid anblicken af regelmässigt formade
kroppar, af det enkla och det rena uti färg och ton. Och dessa
egenskaper sägas wara uttryck af den okroppsliga ordning (det ideela),
som wisar sig såsom beherrskande kroppen, det sköna föremålet: det
sköna uppkommer i werkligheten, då μετριότης (iakttagande af det
rätta måttet) och συμμετρία (proportion) genom Zeus’ ordnande
kungliga själ ingå i mångfalden, eller då gräns inträder i det
gränslösa. Men af andra yttranden synes som Plato icke gjort skillnad
emellan det sköna och det sanna och goda, och han tillägger de
sednares afbilder samma egenskaper, som det förras. För honom war det
nemligen hufwudsak, att häfda det skönas rätt såsom idé och
följaktligen att framhålla det såsom jemte de öfriga idéerna utgörande
det sanna warat; att påpeka dess egendomlighet war af mindre wigt.
Derföre har han icke heller egnat det sköna någon särskild dialog och
behandlar det endast tillfälligtwis i sammanhang med ethiska och
logiska begrepp. Han gör skillnad emellan en kroppslig och andlig
skönhet och sätter den sednare högst af det skäl, att den kroppsliga
wäcker en lidelsefull och icke en rent esthetisk kärlek, tilläggande, att
denna kärlek skall förwandlas till en sedlig för den andliga
skönheten, af hwilken den kroppsliga är icke ens ett uttryck, utan blott en
symbol. Men äfwen den andliga skönheten bildar endast en
öfwergång till den sanna skönheten, hwilken sjelf har intet kroppsligt,
ingen sinnlig gestalt. Hwad wi hafwa, är det, att det sköna är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
