Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det sköna från hwarje annat slag af idéel enhet? Hwarken Plato
eller Aristoteles hafwa lemnat swaret, och ännu mindre hafwa
de nyare konsttheoretiker, som upptagit denna bestämning, kunnat
lemna det.
Konstens högsta lag är skönhet. Liksom Plato kallar A.
konsten "mimetisk," d. ä. grundande sig på en imitation; men med
imitation menade han icke ett slafwiskt kopierande, ett naket
återgifwande af det enskilda föremålet, utan en idealisering; målaren t. ex.
skulle både träffa och försköna. Han sätter derföre poesien såsom
mera filosofisk och betydelsefull öfwer historieskrifningen; ty den
sednare skildrar hwad som har tilldragit sig, men poesien hwad som
enligt sakens egen natur måste ske, den förra blott ett enskildt, den
" sednare ett allmänt. Detta gäller icke blott den allwarsamma, utan
äfwen den komiska diktningen; den förra skall i typiska karakterer
framställa den förädlade menniskonaturen; den sednare icke angripa
enskilda personer, utan i karakterstyper åskådliggöra den menskliga
naturens swagheter. Jmitationsdriften samt konstnärs-wansinnet äro
källorne för konstnärswerksamheten. Konstens ändamål
sammanhänger med lifwets högsta ändamål eller lycksaligheten. Denna är ett
från göromål fritt lifstillstånd, som är egnadt åt en på wetande
rigtad förnuftswerksamhet. Bland de medel, som äro wärdiga att
fylla detta tillstånd, nämnas posten och musiken, hwilka sålunda höra
till de lifswerksamheter, som hafwa sitt ändamål i sig. Men
derjemte äro de medel för högre ändamål genom sin ethiska (sedliga)
och kathartiska (renande) inwerkan på menniskosinnet. Läran om
detta poesiens renande inflytande spelar en wigtig roll i den
Aristoteliska esthetiken; men om rätta uppfattningen af denna affekternas
rening äro meningarne mycket delade.
Med undantag af några tillfälliga anmärkningar om måleriet,
som ock några mera utförliga om musiken, är det endast poesien,
som behandlas i de till oss komna delarne af poetiken. Poesien är
en imitation af en handling och har till sitt uttrycksmedel ordet,
hwarigenom den skiljer sig frän konsten. Hufwudsaken i poesien
är, att "fablen" är wäl uppfunnen, hwartill fordras, utom en wiss
storhet och utsträckning, först och hufwudsakligast att handlingen har
enhet, d. ä., att alla delarna i ett oafbrutet sammanhang förenade
bilda en fast, andlig gestalt. Om karakterna lärer han, att de skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
