Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 . Jnledniug.
Samma grundäsigt som Plotinus hafwa äfwen Philostratnh
den förste bland de gamle, som insatte konstnärsfantasien i deß rätt,
och Lougiuus, som utwecklat det sublimas begrepp med hufwndsak-
ligt afseende pä rhetoriken.
Antiken — fä framställer Ew. Müller slutresultatet af sitt sak-
rika arbete öfwer de gamles konsttheorier — har icke gifwit oß en
helgjuten konsttheori, icke ett organiskt helt af konstläror-, hwilkas
själ wore konstens-rätta ide. Endast flygtigt spelar det skönas ide
in uti betraktelserna öfwer konsten och genomtränger icke allt det
enskilda med sin glans; grunden dertill är wäl förnämligast att söka
uti den wida utsträckningen af det skönas begrepp, enligt hwilket
skönheten snarare stod att finna pä moralens än esthetikens gebit.
Endast fragmentet till en konstlära, icke mera, har antiken lemnat,
och af dessa fragmentet hafwa endast fragmentet kommit till oß.
Slutet af medeltiden och början af den nya tiden war konst-
utöfningens, icke konstreslerionens tidehwarf. »
Det gäller om den moderna esthetiken, hwad som gällde om
den gamla, att först när en rik konstepok war afslutad, waknade
konstreflerionen Den war dock ända in till nyaste tiden utan serdeles
betydenhet. J medlet af 17:de seklet började fransmän och engels-
män, något sednare tyskarne att söka förklara det sköna och upp-
ställa reglor för konstutöfningen. Närmaste anledningen gaf det
upplifwade studiet af antiken. J filosofiskt hänseende stä dock alla
dessa wida efter de gamle. De gamle intogo dock en ideel ständ-
punkt; Plato, Aristoteles och Plotinus sägo uti det sköna nägot öf-
wersinnligt, som genom det sinnliga uppenbarades, fastän de wisfer-
ligen icke tillfredsställande kunde förklara det egendomliga sättet för
dessa motsatsers förening. Den moderna esthetikens förelöpare der-
emot fattade icke iden som enhetspunkten i det sköna, utan fästade
sig antingen wid blotta yttre kännemärken eller förblandade iden med
det abstrakta begreppet och gjorde den yttre ändamålsenligheten till
högsta lag för det sköna.
Wimm gjorde början. De upptogo antikens åsigter,
sädana de af Aristoteles och Horatius blifwit uppställda, men tol-
kade dem efter sin egen beqwämlighet. Pä dessa, till större delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
