Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den beskaffenheten ett esthetiftt föremål måste ega för att fram-
bringa wissa intryck. Man antog att både wid njutandet och pro-
ducerandet af det sköna war ett «inre sinne« werksamt, hwilket öf-
wergår förståndets ensidiga och inskränkta uppfattningsförmåga, men
hwars uppkomst och beskaffenhet man sdock icke kunde angiswa, och på
rent empirisk wäg sökte man utforska huru det sköna föremålet wer-
kade på detta sinne. Dessa werkningar återfördes på formella egen-
skaper hos föremålet, men man sökte ej förklara formen såsom grun-
dad på en vi föremålet ssjelft inneboende ide. Betråffande det stöna
kom man på denna iväg endast till yttre kännetecken, och den Plato-·
Aristoteliska bestämningen om enhet i mångfald blef definitionen på
det stöna; men den inre grunden för denna enhet, hwilken dock de
gamle hade antydt, kunde man hwarken bestämma eller ens augifwa.
Mestm EIan judo the original ok mu- idöas ok beauty
amt virtuo- t720) lärer, att det är det inre sinnet, icke förståndet,
som uppfattar det sköna, och att det sköna inwerkar såsom enhet i
mångfald. Men då han wille påwifa denna enhet, förlorade den all
betydelse af andligt band och blef enformighet och symmetri i sträng
geometrisk betydelse. Han talar derföre om sköna mathematifka figu-
rer, om sköna lärosatser m. m. Att symmetri och proportion till-
höra den stöna formen, är icke twifwel underkastadt; men de utgöra
blott det allmänna, formens skelett, skring hwilket individualitetens
linier slingra sig. En aning om detta ligger wäl till grund för
isng (Analysis ok Beauty 1753) bestämning, att wåglinien
är skönhetslinienz ja han erkänner äfwen, att smed den abstrakta
wåglinien icke all forms natur är uttalad, utan att med den måste
förena sig andra linier, idock är detta blott antydt. Heine (Ble-
masts ok Grim-ism 1762) förwexlar till den gvad skönhet och än-
damålsenlighet att han uttryckligen kallar en maschin skön; men
han har förtjensten att hafwa gjort flera nya begrepp (t. ex. behag,
wärdighet) till föremål för undersökning, äfwensom han war den för-
ste, som i tEngland opponerade sig mot den franska -klassicismen
och yrkade på natursanning.
Den meft ibetydande af alla de engelska sensualisterna war Ed-
imusd M CIan into the origive ot· ont Måns ofithe
sublima nod basntiåtl 1757). Han bestrider fina föregångares
påstående, att proportion och bestämda mått-förhållanden orsaka skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
