Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Kants esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Kants esthetiska åsigter·
mängiltighet. Det ligger dock i denna fordran på allmängiltighet
en motsägelse; ty å ena sidan skall det sköna föremålet allmänt be-
haga, utan att man är medweten om deß begrepp, och å andra sidan
har ingenting allmängiltighet, som icke kan bewisas ega den, men
bewis är icke möjligt utan kännedom om föremålets begrepp 6).
Denna motsägelse gör nu Kant ett försök att lösa. Dä, säger han,
wälbehaget wid det stöna icke har sin grund i något intresse eller
någon böjelse, utan den dömmande känner sig fullkomligt fri, så
kan detta wälbehag icke grunda sig på det, som är olika hos olika
subjekter, utan måste bero på något, som hos hwarje menniska kan
förutsättas, och derur skulle deß allmänna meddelbarhet kunna för-
klaras ’). För att finna denna grund uppställer han frågan: "Är
känslan af lust eller är sjelfwa bedömandet det första i smakoms
dömet?" «). Lusten kan icke wara det första och enda allmänt med-
f) Kant har rigtigt uppställt fordran, att det sköna måste behaga
alla, utan att detta behöswer grunda sig på en begreppsenlig bewisning;
men förklara, hwarföre så är, kan han icke. Ty detta kan endast förklaras
genom undersökningen af det sköna föremålets egen beskaffenhet, och denna
undersökning anställde aldrig Kant, emedan, som wi ofwan sett, det sköna
war för honom något blott subjektivt. Men nödwändigheten af en för-
klaring kände han djupt; man kan säga, att tanken deruppå förföljer ho-
nom alltjemt under hans esthetiska forskningar, ty, trots de förklaringar
han på flera ställen lemnar, dyker dock frågan ständigt ånyo upp. Och
märkligt nog, hwarje gång är han det rätta så nära, att han nästan
tyckes trefwa på det; men hans egen princip står honom i wägen.
’) Kant o· a. st. §.6.sid.-17. Om man besinnar-, att här endast kan
menas sådana olikheter menniskor emellan, hwilka antingen grunda sig
på det sinnliga, såsom sym- och anti-pathier,-eller på en olika grad af
andlig utweckling, så hade Kant hår endast behöft en objektiv bestämning
af det sköna för att få frågan löft. Tp är uti det sköna förmätet det
sinnliga genomträngdt as det allmänna, och är det allmänna — icke som
begrepp isoleradt —- uppgånget i det enskilda, så är redan i föremålet
motsägelsen löst, och detta wänder sig icke till det i subjektet, som kan
wara så eller så beskasiadt, utan till menniskan såsom enhet af ande och
sinnlighet, till anden sådan den utan motsats till sinnligheten uppgår i
personlighetens enhet, d. ä. till det, hwaruti alla menniskor äro lika, och
det kan derföre göra anspråk på att af alla bedömas wara skönt.
«) Kant kallar denna frågas lösning nyckeln till kritiken öfwer sma-
ken (§. 9), och den är honom så wigtig derföre, att smakomdömets gil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
