Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Kants esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanto esthetika åsigter. " 31
Till slut betraktar Kant smakomdömet i Modalt hänseende
och bestämmer det som nödwändigt, så att skönt är det, som
utan begrepp nödwändigt wäcker wälbehag Nödwändigheten ligger
wäl redan i allmängiltigheten, men betraktas här assöndrad för fig.
Enhwar förställning kan möjligen wäcka wälbehag; men det sköna
måste nödwändigt göra det. Förklaringen af detta förer honom
in på samma problem, hwilket wi ofwan påpekat wid frågan om
allmängiltigheten. Här söker han en ny uttväg Smakotndömet
är subjektivt, men för att kunna nödwändigt tilltros alla, måste det
förutsättas hwila på en princip; denna kan icke wara subjektiv, ty
då skulle man göra anspråk på obetingad nödwändighet, den måste
derför wara subjektiv och genom känsla, ej genom begrepp, bestäm-
ma hivad som behagar eller mißhagar. Denna kallas af Kant all-
mänsinne (Gemeinsinn), hwilket dock ej får förblandas med sens
commun, ty det sednare dömer efter begrepp om än dunkla.
Blott under förutsättning af ett sådant kan ett smakomdöme fällas,
och att man kan förutsätta det, bewisar Kant på följande sått. Om
bestämda kunskaper och omdömen kunna allmänt meddelas, så kan
äfwen kunskapskrafternas stämning till kunskap öfwerhufwud låta
allmänt meddela fig, och en sådan stämning kan icke annorledes än
genom känslan (ej genom begrepp) bestämmas; men är stämnin-
gen allmänt meddelbar, så är äfwen känslan allmänt meddelbar,
och en känslas allmänna meddelbarhet förutsätter ett "gemeinsinn" U).
mandes inbillningskraft; men skall föremålet efter idealet kunna bedö-
mas, så måste ju idealet äfwen- finnas i föremålet sjelft·
Den skillnad Kant gör emellan en normalide och en fömnftsidö är
obehöflig; ty om normaliden fattas såsom uttryckande det blott allmänna
och icke endast som en plastisk kanon (få fattas den dock af Kant), så
gäller den- tcke blott gestalten utan äfwen det i gestalten uttryckta inre
wälendet, det sedliga. Snarare kan idealet fattas som enheten af nor-
malian (det allmänna) och det individuellt karakteristiska
") Detta "gemeinsinn" är, närmare betraktadt, det allmänt mensk-
liga, som hos enhwar kan förutsättas, eller den, noten 7, omtalade ome-
delbara enhet af ande ’och sinnlighet, på hwilken det sköna, som sjelf är
samma enhet, inwerkar. Men äfwen här blir Kant skyldig swar på frä-
gan om beskaffenheten af de ting, som på detta "gemeinsinn" kunna in-
verks-; en fråga, efter hivats beswarande problemet först kan anses fullt
löst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
