Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Kants esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knuts cftbettfta åsigter. 85
wersinnliga kan endast tänkas. Sublima naturföremäl äro der-
före de, hwilkas äftädande föret med sig iden om deras oändlighet,
eller hwilka, då inbillningskraften pä dem fruktlöst användt finför-
mäga att sammanfatta, föra tanken pä ett öfwersinnligt substrat,
öfwer all sinnlig måttstock stort, hwilket ligger till grund för fä wäl
naturen u) som för tvär förtnäga att tänka. Hävaf synes ytterli-
gare, att det icke är föremålet, utan wär, föremålet uppstatdande,
själsstämning, fom är sublim; och liksom wid fmabomdömet inbill-
ningskraften i sin fria lek refererade sig till förståndet, fä refererar
den sig- här, wtd bedömandet af ett ting som sublimt, till förnuftet,
för att fnbjektivt tvinna öfweansftämmelse med deß iden-, d. ä.
femtbringa en sinnesstämning liknande den,fo1n bestämda (praktifca)
idters inflytande skulle åstadckoannta pä känslan «9).
Wid frågan om beskaffenheten af wälbehaget wid det sublima
eller deß qualitet yttrar Kant, att, då bänslfu af wir formligas
otillnäcklighet att uppnå en ids, forn är för oß«lag, kallas aktning,
och dä,« enligt ofwanftäende, wä: inbillningskraft icke förmår att upp-
fylla den förmftslag, forn fordran att äfwen det oändliga stall fam-
nat-fattas i en åftåiming fä är den känslan, som det naturfnblima
väcker, aktning för mår egen bestämmelse, för vrår själs förmåga
att kämna tänka det oändliga som ett helt, för förnuftsideerna.
Denna aktning underlng vi nannföremälen genom en fubveption
lo) Att jnft tanten på naturen lom ett abfolnt skett stall svid betrak-
tandet af sublima natuföremäl falla ofz sin, synes mm något tillfälligt,
och orsaken är icke af Kant förklarad
ID) Den här skildrade harmonien emellan inbillningskraft och förs ,
naft, på hwilken det fubltma beror, kan icke wara af samma beskaffenhet
forn den toid final-omdömet rådande emellan inbillningskraft och förftändz
ty inbillningskraften har att göra med föreställningar om Isinntiga före-
mål, oas-till efitmltgheten ftär förnuftet forn sädaut li motsats. Här tan
ej M frågan om sägen fot lek dem emellan« utan shmnoaiev består
deri, att den vnämn-de motsatsen tå mild-ras, att käcke förunt-tskan .(f,ni,heten)
af den inskränkes utan tiggas att sätta sig i rörelse anjllningskraften
i all deß gränslööhet och med den hela naturen är vanmäktig inför
fbmnftstdeerna, om den wtll gifwa dem en dem motfwarande framställ-
ning Det ändamälsenliga i detta förhållande ligger derntt, att man
stommar M känsla af förnuftets wäsende att wara fä motsatt sinnlighes
ten, att M idtler icke fins-list sanna framställa-. "
ZI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
