Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Kants esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Kants esthetifka åsigter.
deß frihet fammanftåmmer med den sednare i deß lagbundenhet.
Uppgiften för en deduktion af dessa fmakomdömen är att deducera,
det denna subjektiva aprorifka princip ligger till grund för det eftbes
tista omdömets anspråk på allmängiltighet. Och deduktionen år
följandet om man medgifwer, att i ett smakomdöme wälbehaget öf-
wer ett föremål är förbundet med blotta bedömandet af deß form,
så är wälbehaget känslan af formens subjektiva ändamålsenlighet
för omdömeskraften, och då omdömeskraften wid denna ändamåls-
enlighets bedömande endast är rigtad på de subjektiva wilkoren för
deß eget bruk, utan allt affeende på innehållet eller objektet, och då
dessa subjektiva wilkor äro enahanda hos alla menniskor, så måste
en föreställnings öfwerensstämmelse med dessa wilkor kunna anta-
gas giltig apriori för enhwar, d. å. luften kan med rätta till-
tros alla u). ·
Smakomdömet kan icke grunda sig på ett intresse, men sedan
det är fäldt, kan ett intresse, något icke efthetifkt, dermed förenas.
Detta är antingen ett empiriskt eller intellektuelt. Empirifkt in-
tresserar det stöna blott i sällskap; man fröjdar sig åt deß existens,
emedan man kan meddela detta intresse äfwen åt andra. Det in-
tellektuella intresset år det omedelbara intresse, som man känner
wid betraktande af naturens skönheter; det uppkommer deraf, att
man tycker sig finna, att de ideey hwilka i den moraliska käns-
lan werka ett omedelbart intresse, hafwa i naturen objektiv realitet,
n) Hela denna deduktion är ännu ett försök att lösa den grund-
motsägelse, som Kant tyckte sig sinna i det skönas wäsende, och hwilken
ständigt ånyo framställde sig för honom. (Jfr not· 6). Lööningen är
i grunden densamma, som wid föregående tillfällen blifwit försökt —-
Kant har utan fråga rätt deruti, att man wid den esthetiska njutningen
icke frågar efter det sköna föremålets begrepp; men det kommer sig deraf,
att begreppet är få uppgånget i formen och med denna få sammanfaller,
att det kvid åskådandet icke derifrån för sig afsöndras. Men detta hin-
drar icke, att en annan ståndpunkt kan gifwas, från hwilken man kan för
sig reda begreppets förhållande till formen och således bewifa både att
och hwarföre förmätet är skönt; det är den konftsilofvsifka ståndpunk-
ten. Den njutande fäller visserligen, foin Kant säger, ett enskildt om-
döme, ty känslan fattar aldrig det allmänna annorlunda än i ett en-
skildt; men det är derföre icke blott och bart enskildt, och den, som tänker
öfwer det, kan wisa, att detta enskilda tillika är ett allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
