Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Schillers esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schnei- enhetsfta aggs-. 47
det sköna som ett giswet faktura och reflektevade icke deruppå, att det
hwilar på en werksamhet af andlig natur; Schiller sjelf konstnär
utgick deremot från denna werksamhet, och hand filosoferande öfwer
det sköna afsåg, att för honom sjelf veda beskaffenheten as konst-
närsmksaniheten och, som Göthe säger, genom reflexion stegra sin
produktionskraft till frambringande af mönster-werk. Denna olika
utgångspunkt kan förklara de olikheter, som röjas emellan båda och
förnämligast i Schillers oaflåtliga sträswan att komma utöfwer den
Kantska dualismen. «Schiller talar i olika vändningar om enheten
af ande och natur, pligt och böjelse, frihet och nödvändighet nu nu;
men denna enhet är för honom blott ett anadts mät, hwars wäsende
han icke kan förklara. idets-öre har han också swårast att utreda de
begrepp, som hsoila spå denna obrutna enhet, såsom behaget och det
naiva; då deremot wärdighetenk det sentimentala, det negativa patos
iäro temligen uttömmande förklarade Wi wilja här gifwa en kort-
fattad fraustållning af Schillers tankar öfwer de ämnen, hwilka
han gjovde till föremål för sin forskning.
Det problem, som låg den dramatiske skalden närmast, war
tvagediac, och det ärkuted dithörande åumen, som Schillers första
esthetin afhandng sysselsatta fig. Afhudliugqme Mek den
Grund deö Vergnügens an tvagischen Gegenstättden" s(:t792), "Üker
die nagische Kuust- msk-) och nibek dag Pawetischu (1793)
framställa hans åsigter derom. Den första afhandlingen undersöker
det tragiska föremålet; den andra söker att ur den förras hår sam-
manfattade resultatet härleda några grundreng för skaldens förfa-
rande, på samma gång den förråder en sträswan att från Kanto
ståndpunkt leta sig wäg till den Aristoteliska bestämningen af tra-
gedien; den tredje framställer det patetiska såsom sjelfwa lifspunk-
ten i läran om det tragiska.
Schiller utgår från don Kantzsta bestämningen af det sublima
skos-in beroende derpå, att mändamålgwideighet för tvår sinnlighet
sträcker hos oß medvetandet sons en tvår själsförmögenhet, som är öfwer-
lågsen det, för hwilket wår inhillningtskrast dukade under. Det sublima
är såtunda ändamålsenligt för förnuftet, just emedan det år ända
målswidrigt för wår sinnlighet, och fröjdar genom den högre förmö-
genheten i och med det att det smärtar genom den lägre. Det rö-
rande innehåller liksom känslan af det sublima twå beståndsdelar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
