Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Schillers esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Schillers esthetiska åsigter.
att angreppet på tvär sinnlighet är ett wilkor för wäckandet af för-
nuftets werksamhet. J den män det offer, hwilket i en tragedi brin-
gas den moraliska friheten, särar tvära fumliga känslor, i samma
män stegras lusten; derföre föreskrifwes skalden bland annat det att
icke framställa hjelten sjelf som orsaken till sitt lidande, såsom Shak-
speare gjort i «Lear," utan läta lidandet komma utifrån; dä blir
medlidandet ett renare, emedan ingen moralisk ändamålswidrighet
dä eget rum. Ju lifligare, sannare, fullständigare och waraktigare
föreställningarne om lidandet äro, ju renare blir medlidandet. Schil-
ler uppställer slutligen följande definition pä tragedien: den är
en poetisk imitation utaf en sammanhängande följd af händelser (en
fullständig handling), hwilken wisar oß en mennifka i ett lidande
tillstånd (men som upprätthålles genom en sedlig känsla) och« har
för afsigt att wäcka tvärt medlidande ·).
i stämningen"), men ä andra sidan skall lidandet wara den i konstwerket
framställda personens werkliga lidande och icke wara satt som wärt; med
andra ord, det är wärt lidande, blifwet objektivt för oß sjelfwa. Säle-
des kunde man frän den sublima stämningen komma till konstverket der-
igenom, att man åtskiljde sig frän sig sjelf, umgicks med sig sjelf som med
en främling. Konstnärens ståndpunkt skiljer sig frän betraktarens deruti,
att för honom war innehållet ett ursprungligt, för betraktaren ett genom
medlidandet förwärfwadt.
s) iden här utwecktade Schiller-ska uppfattningen af det tragiska har
länge warit den stora allmänhetens och har äfwen yttrat sitt inflytande
på produktionen. Tragedien skulle, enligt den, hafwa till mål att fram-
ställa« huru ett subjekt förmår att med ståndaktig kraft uthärda swära
lidanden, och säledes blott wisa subjektets storhet. Men detta är rena mot-
satsen till det tragiska. Tragedien —- hwilket tvi redan i Solgers dju-
pare uppfattning as det tragiska skola finna —- wisar huru subjektet du-
kar under för en högre, en absolut makt, och det är denna makt, ickesnb·
jettet, som i det tragiska förhatligas Wisseriigen säger Schiller, (Üeber
die tragische Kunst" s. 458. Sämtliche Weer Cotta. 1838 XI V.) att
det tragiska är renast, om "wär otillfredsställelse öfwer ödet bortfaller och
förlorar sig i en aning eller bättre i ett tydligt vetande om en tele-ologisk
förknippning af tingen, en sublim ordning, en god wilja,« och han utta-
lar dermed, att en högre öfwerjordisk makt uppenbarar sig i det tragiska.
Men Schiller fattar denna makt säsom blott sträckande sig till de yttre
omständigheterna, icke säsom yttrande sig i subjektets inre; det tragiska
subjektets storhet är enligt honom icke ett werk af denna makt, subjektets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
