Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Schillers esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schillers esthetiska åsigter. 51
Afhandlingen "Ueber Anmuth und Würde" (Behag och
Wärdighet), som utkom 1793, utgår från försöket att reda te mot-
sägelser, som ligga uti Kants lära om idealets båda delar, normal-.
iden och förnuftsidem hwilkas rätta förhållande till hwarandra Kant
aldrig närmare bestämde. Schiller säger nu, att mennisians arki-
tektoniska skönhet (kroppsbyggnadens skönhet) är ett werk ensamt af
naturen, och att man wid deß bedömande icke frågar efter de ända-
mål gestalten uttrycker eller i hwad mån den motswarar dessa. Men
medelbart är denna skönhet äfwen bestämd af menniskans ide,
emedan af den beror gestalten och derföre äfwen gestaltens skönhet.
Denna ide förorsakar, att den menskliga skönheten öswergär hwarje an-
nat naturföremåls skönhet; men menniskan år icke skön derföre, att
hennes gestalt uttrycker hennes högre bestämmelse, utan skönheten
är en fri naturefsekt, och förnuftsiden kan icke meddela, endast med-
gifwa skönhet. Hwarföre nu förnuftet kan finna behag i ett skönt
föremål, oaktadt deß skönhet icke beror af någon egenskap, som af
förnuftet kan upptäckas, det förklarar Schiller deraf, att föremålet
wäcker i förnuftet en ide, som detta inlägger uti föremålet och så
liksom påtrycker detta sin stämpel; i det sköna år således iden en-
dast subjektin förenad med föremålet. Objektivt beror det stöna af
naturbetingningar, men subjektivt kan det försättas in i den intel-
ligibla werlden. Det tillhör thå werldar, får sin existens i den
sinnliga och medborgarerätt i förnustsgwerlden 6). Detta gäller den
arkitektoniska skönheten. — Men mennistan är äfwen person och
som sådan den absoluta orsaken till sina tillstånd och deß yttringar
lidande icke en tribut åt deß egen fioaghet Den högre makten blir en
yttre makt och hjeltens lidande ett werk af en rå slump.
Hwad Schiller här kallar "tragiskt,« är blott det negativt pateti-
ska, som wäl år ett wigtigt moment i det tragiska, men ocksä blott ett
moment.
«) Osörklaradt lemnas, huru det föremål skall wara beskaffadt, som
wäcker en ide, och hwarföre denna och ingen annan ide wåckesz förhål-
landet emellan föremål och ide synes wara ett rent tillfälligt Schiller
synes hår, ledd af den Kantska förutsättningen, att det sköna behagar utan
begreps-, wilja åt den betydelselösa formen eller formen oberoende af allt
innehåll vindicera skönhet; en åsigt, som han docki det följande sträfwar
att höja sig öfwer.
4I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
