Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Schillers esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Schillers esthetista åsigter.
med sedligheten genomtränger sin natur, och detta yttrar sig som be-.
hag och wärdighet.
Då menniskan, enligt hwad den nyßnämnda afhandlingen lä-
rer, endast genom en sedlig pånyttfödelse kan tvinna wärdighet och
behag, så tyckes deras följa, att sedlighet och skönhet skulle falla fam-
man. Schiller synes wilja förebygga denna konsequens genom af-
handlingen: "Ueber die nothwendigen Gränzen beim Ge-
brauch schöner Formen" (1795), deruti han wisar faran af
att uteslutande förtro sig åt stönhetssinnet och göra smaken till oin-
skränkt lagstiftare inom moralens gebit. Det moraliska fordrar wil-
jans oafhängighet af sinnliga inflytanden; smaken deremot arbetar
uppå att allt innerligare förena förnuft och sinnlighei. Den sköna
själen sträfwar att urs sin harmoniska natur lätt och otwunget göra
det goda. Men icke lättheten, utan det goda sjelft är hufwudsaken,
och den moraliska menniskan får icke sky ansträngningen, utan med
kraft underordna böjelsen under pligten, det dessa icke längre kunna
gå hand i hand. Der pligt och böjelse icke mera sammanfalla, der
är gränsen för den sköna formens gebit, och will stönhetskänslan der
spela den afgörande, kan mennislan lätt råka uti moraliskt förderf.
Har han här afwisat den esthetista uppfattningen af det mo-
raliska, så går han att å andra sidan i de förträffliga brefwen
"Ueber die ästhetifche Erziehung des Menschen" (1795)
närmare bestämma det skönas område och anwisar det deß berätti-
gade plats uti individens så wål som i nationernas avvecklings-
hiftoria. Dessa bref, flrifna till hertig Christian Fredrik af Holstein-
Augustenburg, utgå från betraktelsen öfwer tidens politiska elände
och möjligheten att åstadkomma en allmän politisk förbättring. En
sådan anser Schiller endast kunna härflyta ur individernas harmo-
niska bildning, och då denna icke af staten kan tillwägabringas, måste
han se sig om efter ett werktyg utom staten, och ett sådant finner
han i den sköna konsten. Att förebygga mißförstånd anser han sig
böra förklara hwad han med skönhet-menar, och derpå följer en de-
duktion af det stöna. Mennislan såsom ande är förnuft och wilja-,
är sjelfwerksam, bestämmande och formgifwande; Schiller betecknar
detta genom formdrift. Mennistan som smuligt wäsende år be-
stämbar, receptiv och rigtad på naturen, hwilket åter han betecknar
med s toffdrift eller sinnlig drift. Om båda dessa yttrade sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
