Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Schillers esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schillers esthetiska åsigter. 57
just deruti, att han genom formen tillintetgör stoffet. —-
Menniskan är naturens flas, sä länge hon blott med känslan upp-
fattar henne, hon blir deß herre, då hon tänker henne. Dä det blir
ljus i menniskan, gifwes det ingen natt utom henne; så snart det
inom henne är tyst, lägger sig äfwen stormen i werldsaltet. Till
denna ståndpunkt föret skönheten; hon är ett werk af den fria be-
traktelsen, och wi träda med henne in uti idöernas werld, utan att
derföre öfwergifwa den sinnliga werlden. J det stöna äro icke re-
flexion och känsla åtskiljda, utan sammanflyta sä fullkomligt, att
wi tro oß omedelbart hafwa förnimmelse af formen. Det är form,
emedan wi betrakta det, det är lif, ty wi hafwa känsla af det; det
är föremål för oss och på samma gäng tvärt eget till-
s tånd. Sälunda tjenar det till ett öfwertygande bewis deruppå,
att mennistans moraliska frihet ingalunda upphäswes genom hennes
fysiska afhängighet; ty det wisar huru wär sinnliga och andliga
natur nna stå tillsamman och wexeltvis inwerka på hwarandra.
Och då i den esthetista stämningen en förening emellan materia och
form, lidande och werksamhet werkligen eger rum, sä är dermed båda
naturernas förenbarhet bewifad, bewisad möjligheten af den upphöj-
daste mensklighet. Skönheten föret sålunda menniskan öfwer från
det fysiska till det moraliska tillståndet, emedan hon stär midt emel-
lan båda och i sig förenar båda «).
O-—-
") Utrymmet nekar oß att göra uppmärksam pä alla de rika stat-
ter, som innefattas i dessa mästerliga bref, hwilka kunna sägas innehålla
en esthetik in ave-o. Endast ett och annat, som för det historiska sam-
manhanget kan wara af wigt, wilja wi påpeka Sä finner man, att
Schiller här med lefwande öswertygelse uttalar, att det sköna yttrar sig
som harmonisk förening af de twenne werldsmotsatser, hwilka han under
olika namn i olika vändningar omtalar. Att sä war, det kände han
djupt och uttalade det med lif och wärma; men huru de kunde förenas,
ansåg han omöjligt att utreda; först ytterligare upptäckter pä filosofiens
gebit kunde sprida klarhet öfwer denna punkt. — Man återfinner här
mänga as de Kantska lärosatserna; men med fä mycken större klarhet ut-
wecklade, att de nästan förefalla som nya. Sä hwilar Schillers lära om
«Spieltrieb" och hans skildring af den esthetiska stämningen pä Kants lära
om kunskaps-förmögenheternas fria harmoniska lek. Kants lära om det
skönas intresselöshet sär sin fnlln förklaring först genom Schillers be-
stämning, att konstnären stall genom formen upphäfwa stoffet. —- Schil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
