Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Schillers esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Schillers esthetisk- angrep
På dessa bref földe afhandlingen "Ueber naive und sen-
timentalische Dichtung," skrifwen 1795 och t796. In-
gen af Schillers esthetiska afhandlingar har warit mera fruktbrini
gande än denna. Den wigtiga åtskillnaden emellan det klassiska och
romantiska idealet är här funnen och i hufwudsak angifwen. De
grundsatser, som här uppställas för olika diktarter, de här förekom-
mande karakteristiker öfwer utmärktare, särdeles tyska skalder, skattar
t. ex. Gerwinus så högt, att han upptagit dem i sitt stora och för-
tjenstfulla werk öswer tyska litteraturen. Wi skola söka att, om än
i korthet, redogöra för denna afhandlings hufwudmomenter. Det
naiva i widsträckt betydelse är en natur, som yttrar sig i kontrast
med konsten och bringar denna på skam; med konst menas här det
— konstlade. Men naturen, om hon skall wara naiv, måstealltid wara
sådan, att hon har rätt mot konsten, hon måste segra genom en inre
nödwändighet. Det naiva är af twå slag: öfwerraskningens och sin-
nesbeskaffenhetens naivitet. Det förra är ett owåntadt utbrott af
naturlighet hos en i konventionella förhållanden insnärjd menniska,
d. ä. hos en sådan, som upphört att wara ren och oskyldig natur.
Det sednare slaget af naivitet är en okonstlad naturs framträdande
i hela deß enkelhet och oskuld. Endast barn och barnsligt sinnade
menniskor hafwa denna naivitet, och man tillstrifwer en menniska
naivt sinne, om hon i fina omdömen öfwer tingen förbiser det konst-
lade och blott håller sig till den enkla naturen. Nain är hwarjef
genie, och deß naivitet allena gör det till genie; det löser med an-
språkslös enkelhet de swåraste uppgifter, det förfar icke efter princi-
per, utan efter känslor och infall, men infallen äro en guds ingif-
welser, och känslorna äro lagar för alla tider och alla slägten. Naiv
framför andra nationer war den grekiska, ty hos grekerna hade icke
kulturen urartat så mycket, att naturen åsidosattes. "De kände na-
turligt, wi känna det naturliga." Så länge menniskan ännu är
naturs werkar hon som odelad sinnes-enhet, som ett harmoniskt helt;
men, kommen i kulturtillståndet, förlorar hon harmonien och kan
lers uttryck, att det sköna är på samma gång ett objekt för oß och tvärt
eget tillstånd, innehåller den as nyare esthetici widare utwecklade sanning,
att det stöna är icke ensidigt hwarken subjektivt eller objektivt, utan beg-
gedera på en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
