Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Schillers esthetiska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schiaas envisa-« ensak 59
endast yttra sig som moralist enhet, d. ä. säsom sökande enhet. Of-
werenöstämmelsen emellan känsla och tänkande, som i förra fallet
werkligen egde rum, är i sednare fallet något, som stall realiseras.
—- Dä natnren sörswaim nr liswet som erfarenhet och som subjekt,
lefde hon upp i skaldekonsten som ide« och objekt. Skalderna äro
naturens bewarare: der de ickelängre kunna wara det, uppträda de
som hennes wittnen och hämmare. De antingen äro natur eller söka
de den förlorade naturen; i förra fallet ärv de naiva, i det sednare
sentimentala. Alldenstund poesiens begrepp är att giswa mensklig-
heten sitt möjligen fullständigaste uttryck, fä tillkommer det skalden
i naturtillftändet att imitera werkligheten och i kulturtillständet att
höja werkligheten till ide-. Deri ligger skillnaden emellan den an-
tike och moderne, den naive och sentimentale skalden. Den naive
skalden står bakom sitt werk liksom gudomen bakom werldsbyggnas
den, han är sitt werk och werket är han; man måste antingen icke
wara mäktig att fatta werket eller ock mätt på det, för att frågat
efter skalden (fä Homerus och Shakspeare); den sentimentale är skild
frän sitt werk och träder fram i egen person. Den naive häller sig
till werkligheten, den sentimentale hänför werkligheten på idöer; den
förre gör intryck genom framställning af naturen, den sednare re-
flekterar öfwer det intryck, som föremålen på honom göra, och rö-
rer oß genom iden. Den naive skaldens styrka ligger i begräns-
ning; den sentimentales i det oändliga. Den förre har en princip:
naturen; den sednare har twä: werkligheten som gräns och det oänd-
liga som ide. Af en eller annan af de sistnämnda båda principer-
nas öfwerwigt uppkomma olika slag af sentimental framställning
Framställeö werkligheten som föremål för motvilja blir framställ-
ningen s atiris k, framställes idtn som föremål-sper tillgifwenhet,
blir framställningen e le g i sk « ’)).
") Schiller utgär frän den Kantska bestämningen af det naiva; men
inskränker det sedan Cehuru det ur annan synpunkt skulle kunna kallas en
utwidning) till den antika werldsäsigten och skaldekonsten Wäl säger
han, och det med rätta, att hwarje geni är naivt; men sedan tillägges
denna karakter antiken till motsats mot den moderna konsten, som- kallas
sentimental med anledning af den längtan efter naturlighet, efter en för-
lorad barndom« fin säges deruti uttala fig. J allmänhet är den karak-
teristiska olikheten emellan de begge idealerna af Schiller rigtigt— uppfat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
