Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Solgers system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Solgers system.
innan Solgers första esthetiska arbete utkom. Han gär en annan
wäg än de föregående och än flertalet af de efterföljande skönhets-
lärarne. Dä dessa betrakta det sköna såsom liktydigt med det sanna
eller som en modisikation af sanningen och kunna sägas fatta frä-
gan om det sköna såsom liktydig med frågan om des; plats i syste-
met, så war för Solger det sköna hufwudsak och för deß egen skull
sökte han att förklara hwad, det war. Ehuru han icke anslöt sig
till något herrskande filosofiskt system, så ligger dock en bestämd silo-
sosist werldsäsigt till grund för hans stönhetslära, och denna wisar
sig närmast beslägtad med Schellingss Ma, sådan den i "Bruno"
är framställd. Det organ, med hwilket Solger uppfattar den hö-
gre, den gudomliga sanningens werld, är intellektuell åskådning;
Schellingst är hans metod-, att betrakta det hela än frän den ena
och än frän den andra sidan, hwarutas härleder sig den twädelning,
som herrskar uti hans system. Men Schellings absoluta identitets
princip — den indifferenta enheten af det ideela och reala —- till-
fredsställde icke Solger. Pä denna ursprungliga enhet kunde wäl
alla motsatser återföras, men icke derur härledas; det felades den-
samma immanent utweckling. Solger sökte nu att uti det absoluta
framställa en immanent dialektisk rörelse. Det absoluta war wäl
för honom som för Schelling den ursprungliga enheten af alla mot-
satser; men för att förklara huru ur denna enhet den bestämda
mångfalden kunde härledas, säger han-, att det absoluta, för att
blifwa werkligt, oupphörligt sätter sitt andra, af hwilket det häm-
mas, för att deupä öfwerwinna och tillintetgöra detta, och- sä sjelft
återställa sig till likhet med sig sjelft. Jan skiljer sig frän sig sjelf
och- begiswer sig ned i "intet," upphäswer sä detta för att genom
negation af negationen äterwända till sin ursprungliga enhet. Dä
wi icke förmå uppfatta det gudomliga utan i och genom deß mot-
sats, så är det endast till för oß uti begränsad ändlig gestalt; men
det ändliga är såsom sådant något intigt och är hemfallet ät un-
dergång, derföre mäste äfwen det gudomliga i deß ändliga form gå
under, men i denna-· sin undergång wisar det sig som det gudomliga,
hwilket sålunda uppenbarar sig just i och med« tvär werklighets för-
swinnande. Denna idens öfwergäng i existensen, hwarigenom den
wexelwis skapar och upphäfwer sig som ide och sinnlig företeelse, är
det gudomliga liswets innersta. Det är formen för det absolutas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
