Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Solgers system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solgers system. 83
lande, i hwilka den står till existensen och det lägre medwetandet,
splittrar den sig uti en mångfald af ideer. Jden, refererad på tän-
kandet, är det s an nas ide. Det wanliga förståndets tänkande be-
stod i en oändlig wexlitig af bestämningar; skall den sökta harmo-
nien winnas, så måste en ide förutsättas, och denna ide är det sannas
ide. Då det sanna endast sinnes genom en tankeoperation, så kan
det sanna icke wara det sköna, ty i det skall iden warseblifwas
i företeelsen. Jden refererande sig på wårt praktiska medwetande är
det godas ide. Äfwen för wår praktiska werksamhet måste ligga
till grund en ide, en ursprunglig enhet, och denna måste wara den-
samma som sjelfmedwetandets fullständiga enhet. När nn iden eller
det gudomliga såsom fullständig enhet af mångfalden och det enkla,
af det yttre och af sjelfmedwetande, uppenbarar sig werksan i wårt
wiljande och handlande, då handla wi sedligt, och denna idens up-
penbarelse är det goda. Genom wårt handlande stall iden eller en-
heten af allmänt och särskildt blifwa werklig, och det kunde då tyckas
som om det godas ide wore skönhetens urkälla. Men wår sedliga
werksamhet kan endast steg för steg realisera iden, och alldenstund
i existensen allmänt och särskildt städse äro söndrade, så kan enheten
aldrig fullt komma till stånd; det godas ide är något som skall
blifwa och ännu icke är· Af det sköna deremot fordra wi, att det
skall wara den fulländade genomträngningen af ide och werklighet.
Wore den moraliska ståndpunkten sjelfmedwetandets högsta, så
skulle wårt wäsendtliga medwetande endast wara werksamhet och icke
kunna afsluta sig: gentemot denna ståndpunkt måste det derföre fin-
nas en annan, der detta högsta medwetande år ett med sig sjelft.
Wi hafwa hittillss fattat iden såsom antingen liggande till grund
för wår teoretiska eller wår praktiska werksamhet: gå wi nu tillbaka i
wårt inre, så warseblifwa wi iden som det, hwilket utgör wårt eget
jags wäsende. Men iden kunna wi icke warseblifwa utan i deß
motsats till werkligheten, och då desz förhållande till denna är ett
dubbelt, så kan iden på twå sätt fattas. Antingen är iden den af-
grund, i hwilken wärt individuella medwetande försänker sig för att
blifwa ett wäsendtligt, så att i och med dettas förintande det gudom-
liga warseblifwest detta år religionens ståndpunkt. På den fatta
wi tvår individualitet som en yttring af det gudomligas närwaro.
Eller ock träder iden i ett direkt förhållande till werkligheten, går in
os
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
