Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Solgers system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 « Solgers system. »
skränkt mening. Det stöna ingifwer oß wäl en känsla af lugn och
belåtenhet, men på samma gång gör det ett melankoliskt intryck,
emdan wi känna, att wi skulle wara i stånd att upplösa det i iden,
om wi woro medwetna af den i deß fulla tydlighet. Förgänglighet
är det skönas wäsende «). —- Om det sköna uppenbarar sig i de
wanligaste timliga och tillfälliga momentet-, så att wi uti dem war-
seblifwa spär af idens fullkomlighet, så är detta behag. Det kan
äfwen, som Lessing säger, kallas det sköna i rörelse, om man icke
menar endast en smulig rörelse. — I’). Se wi nu närmare på
dessa motsatser, så är det sublima endast en blifwande skönhet
och således ofullkomligz wid det stöna war ett hänförande på iden
nödigt, således äfwen det ofullkomligt. Jden skall icke genom re-
flexion föras till företeelsen, utan fattas såsom omedelbart ett och
detsamma med denna; oaktadt det är motsatser, som gå öfwer i
hwarandra, skall på hwarje punkt af denna öswergång deras enhet
synas. Detta kan icke den den teoretiska betraktelsen päwisaz
Wi öfwergä till den andra relationen, der öswergångsmocuen-
tet är den akt, uti hwilken antingen werkligheten förswinner tiden,
seller iden upplöser sig och går under i werkligheten: motsatsen emel-
lan det tragiska och komiska.
Det sköna, eller enheten af ide och sinnlig företeelse, står så-
") Den rigtning, som genom det sköna betecknas,s är den frän exi-
stensen utgående, men den existens, i hwilken iden är förutsatt, och den
består deruti, att existensen ur sig utwecklar sitt wäsende. Men först då
blir existensen sant wäsendtlig, när den upplöser sig i det gudomliga (se
oswan sid. 79); detta sker icke uti det sköna, utwecklingen fortgår endast der-
hän, att iden synes som sullt ett med sin’nligheten, utan att som ide rent
framstå; men wi känna att denna upplösning skulle ske, om wi wore fullt
medwetna af iden, — wi känna att den existensform, som iden antagit, är
stridande mot idens rena wäsende. Deras den melankoliska känslan. "Wi
skulle upplösa det sköna uti iden, om wi blefwe medwetna as den i deß
fulla tydlighet." Det att ideen icke som ren ide framträder, är detsamma.
som Kant metat uttrycka genom sin "ändamälsenlighet utan ändamål," eller
det, att begreppet kan uti ett skönt föremål icke uppfattas skildt frän ge-
stalten,,utan är uti den fullt uppgångetz men hivad Kant kallade ända-
målsenlighet är icke för Solger något blott subjektivt, utan är uttrycket af
den i gestalten uppgångna iden.
") Jfr Schiller ofwan sid. 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
