Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Solgers system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Solgers system.
framställer den werkande iden, Symbol Symbolen är idens ome-
delbara werklighet, och derföre betyder den icke endast iden, utan
är hwad den betyder. Då det sköna icke kan fattas rent teoretiskt,
utan måste på samma gång betraktas som en werksamhet, och då
werksamheten har twenne rigtningar, så måste också symbolen kunna
på twå sätt upp-fattas. Först kan den fattas som ett objekt, uti
hwilket hela werksamhrten är uttömd och fulländad, ehuru den ännu
som werksamhet deruti skönjes, och detta objekt kallar Solger s ym-
bol i inskränktare betydelse. J symbolen är werksamheten
utslocknad eller (hwilket sättes som likbetydande med utslocknad) full-
komligt närwarandc. Gestalten är i sig fulländad (t. ex. antikens
gudar) och ingifwer betraktaren en känsla af lugn och harmoni.
Men på samma gång nödgar den oß, att, i motsats mot den i sinn-
lig gestalt ingångna iden, tänka oß iden såsom ren werksamhetz så
tänkte sig Grekerna ödet i des; motsats till gudarna. Frän denna
sida sedd är symbolen utstött ur den rena idens sser och deraf kom-
mer den melankoliska anstrykning, som wi finna hos antikens pla-
stiskt sköna gudagestalter. — Widare kan symbolen eller det stöna
fattas som det, uti hwilket werksamheten ännu fortfar att wisa sig
som werksam, alltjemt refererande allmänt på särskildt eller ,t1vertom,
och detta kallar Solger allegori. J allegorien är samma inne-
håll som uti symbolen, endast att man i allegorien företrädeswis
har idens werkan för ögonen. Allegorien kan antingen Utgå frän
det allmänna såsom wid personisikationek, eller från det enskilda sä-
som dä de gamle läto nycklen betyda den allmänna natnrkraf-
ten. Uti den högre allegorien sammanfalla båda; så nti Christi
lif, hwilket i förhållande till Gud är ett särskildt faktum, i förhål-
lande till menniskoslägtet är något allmänt. Gränsen emellan den
sanna och den falska eller förstånds-allegoriers ät swär att draga;
den sednare är en blott förstånds-relation och det enskilda är der ett
blott tecken för det allmänna; men den förra är idens egen avveck-
ling, det är iden, som refererar motsatserna spä hwarandra, och den
frän konstwerkets sida (det sublima och det sköna). J dessa twå delar
sönderfaller detta kapitel. «Det sköna som konstens ämne (stosf)" betyder
det sköna som ett af konsten frambragt objekt. « .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
