Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Solgers system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solgers system. . 101
framställningar på detta område; ty han är icke som den antike gu-
den en blott modifikation as det gudomliga, utan den gudomliga
iden i deß fullhet har i honom tagit individuell mensklig gestalt
och yttrar sig der allegoriskt, så att, hwad han som Gud gör, hån-
syftar på menniskorna och twertom. Då iden i honom tagit en
särskild gestalt, så är han wäl symbolisk, men det mystiska öfwer-
wäger dock; dersöre har han också icke den allmänna symboliska ty-
pen liksom antikens gudar, utan måste framställas som en historisk
person. Äfwen här åro sålunda icke symbol och allegori åtskilda.
Andra gestalter, som höra till denna cykel, äro Fadren, Jungsru
Maria, Martyrerna. Likfom inom den antika konsten den allmänna
nödwändigheten icke kunde symboliskt gestaltas, så sinnes, men åt
motsatt håll, ett gebit inom den kristna konsten, som icke uppgår
uti den allmänna gudomliga allegorien: nemligen menniskans par-
tikularitet, hennes karakteristiska egendomlighet Om menniskan ism
högsta betydelse allegoristt betraktas, så förswinner hennes individua-
litet uti gudomen, blir hon åter såsom ändligt wäsende ett föremål
för konsten. sa höke- hpu tia det jordiskt skona; men äfweu i hen-
nes förhållande till det gudomliga kan hennes partikularitet komma
i betraktande, i det att den från detta afsöndrar sig och faller inom
ett annat område. Den sammanhänger med det timliga lifwets till- -
fälligheter och naturens allmänna lagar; naturen får derföre bety-
delsen af en makt, wid hwilken menniskan är bunden, och deras
uppkommer ett eget allegoriskt förhållande till naturen, som är egen-
domligt för den kristna konsten. Grekerna symboliserade naturkrafi
terna och hade deßförutan ingen fpecisik känsla för naturen; men»
den kristne känner en längtan till naturen, såsom till ett rike, uti
hwilket allt är harmoni, och deras alstras den naturmystik, som be-
folkar naturen med elementarandar och mera dylikt. Winner natu-
ren en sådan makt öfwer menniskan, att hon gör henne tentas främ-
mande för det gudomliga, då uppstår det onda, personisieradti
renhet Solger säger derföre: "uti det mytiska är iden sjelf särskildhet,
men i mystiken är det det rena allmänna, som uppenbarar sig uti ett
sårskildt moment af werkligheten såsom allmänt. Det uppkommer en idens ,
titet as det ewiga och den omedelbara werkligheten, men hwilken icke utan
relationer kan fattas." (Vorl. sid. 144).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
