Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Hegeks esthetista system. 183
soluta en sinnlig ur den subjektiva anden frambragt konkret gestalt,
i hwilken den naturliga omedelbarheten är förklarad till ett så be-
skaffadt uttryck af iden, att gestalten intet annat wisar än denna,
och detta är skönhetens gestalt. Att här redogöra för den i En-
cyklopedien innehållna framställningen af konsten torde wara mindre
nödigt, dä de uppställda satserna äro närmäre utwecklade i Hegels
"Vorlesungen über Æsthetik," för hwilket arbetes innehåll wi straxt
skola redogöra. Endast wid konstens här angifna förhållande till
religionen wilja wi uppehålla oß, emedan wi dertill icke sedan äter-
komma. Konsten fattas wisserligen icke här, liksom i Phcenomeno-
logien, såsom en särskild religionsform, en potensering af naturreli-
gionen, utan snarare som ett egendomligt förhållande inom de
bestämda religionerna, ett andens renande frän den ofrihet, som
dens sfer betecknar Hegel med ett ltf i religionen i allmännare betydelse.
J trenne olika former kommer det absoluta till existens. Anden som sann
ande är i och för sig och fördenskull icke något pä andra sidan om änd-
ligheten warande, utan inom den samma i den ändliga anden en «erin-
ring« om alla tings wäsende, den är det ändliga, som fattar sig sjelft i
sin wäsendtlighet och dermed sjelft blir wäsendtligt och absolut. Det fat-
tar det absoluta först i form af omedelbarhet eller i formen af sinnligt
metande, wetande i gestalt, och denna form är kons ten. Konsten fram-
ställer för medwetandet sanningen i sinnlig gestalt, hwilken gestalt dä får
en högre betydelse, utan att derföre betydelsen eller begreppet genom ge-
staltens sinnliga medium kan uppfattas i deß allmänhet; ty just begrep-
pets enhet med den sinnliga företeelsen är det skönas wäsende. Konsten
är sitt.eget mäl och har icke att göra med främmande intressen, ehuru-
wäl stundom religionen betjenar sig af den för att i bild framställa den
religiösa sanningen. Men der konsten nätt sin fulländning, der erbjuder
den det för sanningen mest lämpliga framställningssätt, sä hos Grekerna.
—- Den absoluta andens andra form är religionen i inskränkt bety-
delse; den framställer det sanna i föreställningens form Ur konstens ob-
jektivitet förlägges det absoluta uti subjektets innerlighet, och hjertat samt
sinnet blifwa hufwudmomenterna. Den tredje och högsta formen är fi-
los ofien, som fattar sanningen i tänkandets form; den förenar konstens
objektivitet, som dock här förlorat sinnlighetens och fätt tankens högre
form, med religionens subjektivitet, renad till tänkandets subjektivitet
Ordningen emellan dessa den absoluta andens tre former bestämmes
olika af Hegelska skolans olika esthetici; sä afwika bäde Weisse och Vi-
scher i denna punkt sä wäl frän hwarandra som frän Hegel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
