Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels esthetiska system. 137
sådan år wäl det sanna, men det sanna i deß ännu ej objektiverade
allmänhet; iden som det konstsköna är iden med den närmare be-
stämning att wara wäsendtlig individuell werklighetF Häri ligger
fordran, att begreppet och deß gestalt i den konkreta werkligheten
skola wara hwarandra fullkomligt adequata; och fattad såsom den
enligt sitt begrepp gestaltade werkligheten är iden ideal. Men man
får icke tänka sig detta så, som skulle det sköna blott framställa
denna eller denna bestämda iden 6), det gifwer rigtighet icke skön-
ett surrogat för tänkandet. I sjelfwa den skillnad, som Hegel gör emel-
lan sanning och skönhet, finner Danzel blott en nh motsägelse; ty då He-
gel uppställer tanken som den enda principen, inkommer genom det, som
åtskiljer skönhet från sanning, menar Danzel, en ny princip. "Tankens
monism, Hegelska filosofiens grundlåra, förlorar sig uti Æstetiken i ren
dualism. Om tanken genom något kan grumlas, så måste detta wara nå-
got annat än tanken sjelf, och der detta är, kan tanken ej wara. Allt«
hwarnppå konstens bestämdhet som sådan beror, inträder hos Hegel så-
som ett andra« (o. a. st. s. 66). Danzel förmenar, att det, som endast
skulle»wara princip för konstens wetenskapliga behandling, hat Hegel un-
derskjutit konsten såsom innehåll. Vischer i sin esthetik il Th. 60), fram-
håller deremot, att Hegel på många ställen sätter det sköna just i den
punkt, der det yttre icke utifrån kommer till det inre, utan der det med
detta sammanfaller. "Det är,« säger han, "det ena och samma tänkande,
socn genom Hegels hela system steg för steg wexlar innehåll och form.
Hunnet till det sköna synes tänkandet som ren och fullständig genomträn-
ning af innähåll och sinnlig form." Wäl har H. ej tillräckligen förkla-
rat, huru denna genomträngning tillwägabringas; men wid sjelfwa faktum
håller han dock fast. Tanken är äfwen i det sköna det bestämmande, men
det icke fattad som begrepp, utan omedwetet fattad af fantasien; skönhe-
ten är förborgad tanke, hwilken högre upp i filosofien uppenbarar sig som
begripande tanke.
Det träffande i Danzels polemik ligger uti den protest han fram-
ställer emot det hos Hegelska skolans kritici öfliga förfarandet, att lägga
hufwudsakliga wigten på innehållet uti ett konstwerk och för deß skull
förbise formen. Och till en wiß grad kan Hegel sägas hafwa gifwit an-
ledning till detta, ty, såsom wi framdeles ofta fä se, framhåller han, att
konstnären skall företrädeswis behandla det högsta och wigtigaste innehåll-
och förbiser allt för mycket den skönhet, som konstwerk med obetydligare
innehåll kunna ega och ofta obestridligen ega.
c) Hegel tyckes här fordra, att den absoluta iden skall i hwarje konst-
werk omedelbart uppenbara sig. Vischer anser dock, att Hegel med "denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
