Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hesels esthetiska system. 139
begreppet som enhet skall sammansatta, wisar sig som en mängd
egenskaper, hwilka tillkomma på lika sätt hwarje äfwen den minsta
del, t. ex. i metallen. Widare låter begreppet sina åtskillnader winna
sjelfftändig frihet och yttrar sin enhet blott genom dessa olika krop-
pars sammanfallande till ett system: så uti solstymet, der solen som
centralkropp representerar enheten, och mångfalden utgöres af reala
kroppar, månar, planeter, kometer. Först i den lefwande organis-
men wisar sig begreppet som gestaltande och beherrskande alla delarna
utan att sjelst wara en del, och alla delarna upphöra att hafwa
en sjelfständigt tillwaro utanför det hela, de äro icke delar längre,
utan lemmar. Här, der begreppet är lif, förwerkligar det sig som
ide. Liswet är proceß, är en oupphörlig werelwerkau emellan sjä-
len (begreppets totalitet i subjektiv ideel enhet) och kroppen (samma
totalitet, men i lemmarnas reala utom hwarannwarande), hwilka båda
i iden äro ett. Blott såsom ett lefwande — ett enskildt subjekt —-
sinnes lifwet till, och detta yttrar sin sjelfständighet genom sjelfrö-
relsen, tonen sm. m. Derest då ett enskildt föremål i werkligheten
adequat uttrycker iden i deß naturform som lif, så är detta föremål
skönt; men ickc skönt för sig eller för skönhetens skull framalstradt,
utan blott skönt för oß. Hårmed är Hegel inne på uppfattningen
af det natursköna. Huru wisar sig föremålet skönt för oß? Icke
warseblifwandet af det organiska wåsendets tillfälliga rörelser och be-
hof, icke förståndets aktgifwande på deß ändamålsenlighet gör det-
samma för oß skönt. Skönheteu beror af gestalten. Skall den or-
ganiska gestalten synas lifwad af en själ, så måste den organiska
enhet, till hwilken mångfalden sammansluter sig, icke förekomma af-
sigtlig, så att delarna blott tyckas wara medel för ett bestämdt än-
damål, utan de måste hafwa ett sken af tillfällighet, så att med den
ena icke den andras bestämdhet är satt. Men i denna sjelfständig-
het bör dock en enhet wara synbar, icke en sinnlig, utan en som
uppenbarar sig såsom en hemlig inre nödwändighet, skönjbar såsom
lemmarnes allmänna idealitet, såsom det allt bärande ideela grund-
laget. J den les-roande organismen framträder denna subjektiva en-
het som känsla (Empsindung). J känslan och deß uttryck wisar sig
själen som själ. Men denna känslighet, som wäl för oß förråder
själen, låter oß likwål icke se delarnes nödwändiga sammanhang
sinsemellan, lika litet som deras och den subjektiva enhetens identi-
x
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
