Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels esthetiska system. 141
rena hud, som åskådliggör känsligheten, men åswen der äro wissa
organer blott egnade åt djurlifwets förrättningar. Jnom andliga
organismer, stat, familj, se wi blott de enskilda medlemmarne, icke
den ena inre själen, som sammanbinder dem. Så äfwen wid hand-
lingar och händelser, menskliga karakterer m. m. ·). 2) Det en-
skilda natur-föremålet lyder under den yttre nödwändigheten, är in-
flåtadt i det ofantliga nätet af förhållanden och står som medel i
beroende af för«detfamma främmande ändamål. Deß skönhet är
derföre underkastad yttre betingningar, är i hög grad förgänglig.
Så djuret, så äftven menniskan, och i än högre grad förmårkes det
inom de andliga intressenas område. 3) Det enskilda wäsendet står
icke blott i beroende, utan det saknar absolut sjelfständighet, emedan
det är inskränkt. Djuret tillhör en wiß art, har en bestämd typ
för sin gestalt; menniskoorganismen söndrar sig iracer; familjeegen-
heter, karakterer, temperamentet, lefnadsförhållanden inwerka störande
på skönheten. Denna brist är ändligheten, som icke motswarar sitt
begrepp och derigenom bewisar sin ändlighet. Och emedan sålunda
anden icke i ändligheten och deß inskränkthet förmår att finna och
njuta sin sanna frihet, så uppkommer behofwet att på en högre
, jordmån se den förwerkligad. Denna jordmån är konsten.
Z) Det konstskiina eller idealet 9). Jdealet som sådant kan
s) Först här wid frågan om det naturstönas brister kommer den
menskliga och den sedliga werldens skönhet på tal. J det föregående år
endast fråga om organismen i allmänhet, och der sättes djurlifwet uttryck-
ligen såsom naturskönhetens höjdpunkt. Hår heter det, att ian år blott
ide« så wida den är werklig, och den har sin werklighet i det konkret en-
skilda: detta enskilda kan antingen wara ett omedelbart naturligt eller
ett andligt, i form af ett naturligt individuum är iden det natursköna,
i form af ett andligt det idealsköna· Men derpå faller detHegel plöts-
ligt in, att menniskan såsom·. omedelbart enskild äfwensom den sedliga
werldenö former hafwa ur skönhetens synpunkt samma brister som det
natursköna Så år också onekligen förhållandet; och Vifcher har derföre
under benämningen natur-skönt sammanställt all skönhet, som icke genom
konsten år frambragt. Men Hegel synes, oaktadt bristernas gemensamhet,
hafwa haft mest öga för skillnaden emellan å ena sidan menniskans och
den sedliga skönheten samt å andra det natursköna i egentlig mening hwar-
före han först wid frågan om det idealsköna omtalar de förra·
’) Från bristerna hos det natursköna härleder Hegel nödwändigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
