Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 veget- efihetifta syftes-
i största allmänhet sägas wara det sanna, hwilket utwecklat sig till
yttre realitet, men en realitet, hwars alla ätskillnader sammanfattas
i en enhet, hwilken uti dem alla uppenbarar sig, så att hwarje punkt
är ett öga, genom hwilket själen blickar fram. Jcke hivad man «kal-
lav naturtingens fjäl, icke heller djursjälen kan så uti det httre up-
penbara sig; endast anden (själen i och för sig) förmår att trycka
sin egen odödlighets pregel på den yttre gestalten. Men anden skall
hafwa fattat sig sjelf i sin allmänhet och frihet, eljest blir deß ma-
nifestation formell, blir endast den abstrakta formen af sjelfmedwei
ten andlighet. Endast genom ett äkta och i sig substantiellt inne-s
håll kan den inskränkta tillwaron winna sjelfständighet, så att det
blir den möjligt att manifestera sig på engång som ett allmänt och
dock som en individuell själ. Med andra ord, konsten stall upp-
fatta och framställa existensen i deß sanning eller i deß öfwerens-
stämmelse med deß sanna begrepp, den skall afskilja och bortkasta
allt det tillfälliga och yttre, som i ett föremål icke uttrycker begrep-
pet samt, så att säga, rena det; och derigenom frambringar kon-
sten idealet 10). Det yttre föres sålunda liksom tillbaka in uti det
af ett konstskönt År det natta-sköna det omedelbart förefunna sköna, sä
är deß motsats, det konstfköna, det genom en werksamhet frambragta sköna.
Man skulle här wäntat sig att fä lära känna denna werksamhet och deß
organ; men det-om nämnes intet, utan det konstsköna införes som nägot
förefunnet och först wid« slutet af kapitlet fär man weta, att det srams
bringas af fantasien. " -
n) Säiom wi påminna oß, omtalade Hegel under det natursköna
endast de lägre naturformerna, med djurlifwet säsom den högsta. Här uti
läran om idealet införes nu menniskan såsom ensamt mäktig af idealstöns
het. Men det war det naturskönas brister, som förde oß öfwer till det
konstskönaz och dessa brister tillkomme icke blott den lägre naturen, utan
äfwen menniftan och den sedliga werlden, sådana de utan konstens om-
ftapning föreligga. Hegel har sälunda här inwecklat sig i en motsä-
gelse. Hwarföre införa mennistowerlden först i läran om idealet? Hwars
före läta skillnaden emellan det natursköna och idealet framträda, der det
blott besjälade lifwet höjer sig till andligt lif? Hegel har här för-
wexlat iden i allmänhet med det skönas ide, och deraf kommer konfusios
nen. Jan i allmänhet gifwer sig verklighet så wäl i den naturliga som
t den andliga werlden, men har endast i den sednare sin adequata werk-
lighet; detta förhållande har Hegel afsett, då han gjorde den nämnda
skillnaden. Men ur det skönas syns-sikt hafwa begge dessa werldar samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
