Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 Hegels esthetiska system.
wisas, hwilka lämpa sig till modeller för konstnären, så är icke der-
med allt wunnet. Det är icke ensamt. formens skönhet, som gör
idealet; dertill fordras äfwen att detta skall hafwa individuellt lif,
så att grundbetydelsen synes genomtränga allt, och ansigtsdragen,
rörelserna m. m. uttrycka blott denna betydelse och ingenting annat.
Sålunda kunna icke alltid naturformerna begagnas sådana, som de
föreligga. Och konstnären skall icke hopplocka och sammanställa de
bästa förhandenwarande former; utan han stall förhålla sig skapande
och i sin egen fantasi, med kännedom af de motswarande formerna,
giswa betydelsen gestalt och så låta konstwerket utspringa såsom ett
på en gång helgjutet werk.
Hegel öfwergår derpå till idealets bestämningar; hwar-
wid fråga uppstår, huru idealet kan bestå, då det utträder i det
yttre och ändliga, samt i hwad mån den ändliga tillwaron är i
stånd att upptaga idealet.
Konsten har att företrädeswiö göra det gudomliga till medel-
punkten för sina framställningar. Det gudomliga för sig är enhet
och allmänhet och kan sålunda endast af tanken fattas, icke i bild
inrymmas. Dock innehåller det å andra sidan äfwen wåsendtliga
bestämningar och är från den sidan för konstnären åtkomligt; den
ena substansen splittrar sig i en mångfald af sjelfständiga gudar,
såsom hos grekerna. Och widare ingår det gudomliga såsom werk-
samt i menniskans sinne och wilja, hwarigenom sådana af Guds
anda fyllda menniskor, helgon, martyrer m. fl. blifwa föremål för
, den ideala konsten. Men då sålunda det gudomliga kan taga ge-
stalt i werkligheten, så inträder som konst-stoff äfwen den menskliga
werklighetens partikularitet. Menniskosinnet, med allt hwaraf det i
sitt innersta uppröres, hwarje känsla, passion o. s. w. bildar ett lef-
wande stoff för konsten. Jdealiteten inom den gudomliga kretsen
yttrar sig uti det ofwan omtalta saliga lugnet och tillfredsställelsen;
inom den menskliga derigenom, att det substantiella, som fyller men-
niskan, behåller kraften att öswerwäldiga det subjektin partikulära,
så att det sedliga och gudomliga wisar sig som det mäktiga hos sub-
jektet ").
«) Wi« finna här besannad den förut gjorda anmärkningen, att He-
gel med eftertryck fordrar, att konstnären skall wälja det högsta innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
