Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 v Hegels efthetifka system.
af individen omfattade, frambringa den bestämda kollision, i hwars ut-
veckling och lösning just handlingen består. Kretsen af de handlingar-,
som äro lämpliga för konstens behandling, är ingalunda widsträckt,
ty det·är här blott frägan om idealt handlande. Hwad nu först
angår det wäsendtliga innehåll och de ändamål, för hwilka indivi-
derna handla, så utgöras dessa af lifwets allmänna ewiga makter,
mennistans wäsendtliga ändamål: familj, fosterland, wänskap, kärlek
m. fl.; och emedan handlingen skall bära idealets pregel, så måste
bäda de kolliderande sidorna wara förnuftiga och berättigade-, och sä-
wäl den kränkande som den kränkta wara någon af dessa ewiga
makter. De rent negativa makterna, det usla, det onda, kunna icke
uti den ideala framställningen af en handling bilda bewekelsegrun-
der eller medel. De äro och blifwa widriga, hur mycket de än kunna
förskönas I«). Endaft de afsirmativa och substantiella makterna kunna
bilda innehållet af en ideal handling. Om nu dessa skola som få-
dana uppträda, fä kunna de naturligtwis icke framställas i sin all-
mänhet, utan måste gestaltas till lefwande individer; hwarom icke,
blifwa de blott allmänna tankar och abstrakta föreställningar. Denna
individualisering får dock icke föras så längt, att de derigenom ned-
dragas i det ändliga lifwets förwecklingarz ty det är från denna
sidan icke fullt allwar med deras bestämda individualitet De gre-. -
kista gudarna kunna tjena som det bästa exempel derpå; men wåra
Is) Enligt Hegel är det sälunda omöjligt att idealt framställa det
onda. "Djefivulen är en esthetiskt obrukbar figur-« J sammanhang med
det i texten anförda tillägger Hegel· att det dock är en stor skillnad för
olika konster uti hwad härwidlag är tillåtet eller förbjudet; men i all-
mänhet är det onda i sig kallt och haltlöft, emedan derur endast nägot
negativt kommer, dä deremot den äkta konsten stall erbjuda anblicken af
harmoni. Antikens stora skalder och konstärer läta osz derföre aldrig se
det onda; men Shakspeäre wisar oß det i hela deß gräslighet t. ex
i Lear. — Härmed är från idealets ständpunkt en förkastelsedom utta-
lad öfwer en stor del af den moderna poesiens och konstens utmärk-
taste produkter. Dct är återigen förkärleken för antiken, forn fbrleder He-
gel. Han förbiser, att·det onda eller rättare det fula (ty under denna
form uppenbarar sig det onda inom- skönhetens werld), om det i ett äkta
konftwerk ingär, dock deruti upphäfwes, fä att det icke mer werkar fäsom
fult; trots det fula kan derför den äskade harmonten åstadkommas Att
djefwulen är esthetifk brukbac har Goethe wifat i "Jaust."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
