Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegetg ästhetista system. 153
fattar det som filosofen i form af allmänna satser, utan i konkret
gestalt och individuell werklighet. Hwad som hos konstnären lefwer
och körer sig, mäste framställa sig i bild, hwarwid sä wäl waket
förstånd, som warm känsla tarftvas. Genom känslan, som genom-
tränger det hela, fattar konstnären sitt stoff såsom sin subjektiva
egendom, sitt eget jag ls). Denna fantasiens werksamhet, hivar-ige-
") Hela detta kapitel om konstnären är det mest fkizzartade och minst
tillfredsställande uti hela Hegelska esthetiken. Det tyckes wara liksom
instucket här af intet annat skäl, än det, att nägorstädes skulle nämnas,
att det stöna frambringas af subjektet Ocksä får man om konstnären
icke weta stort mera än den identiska satsen, att det är han, som fram-
bringar konstwerket. Om fantasien säges f. 332 uttryckligen, att den borde
uteslutas ur kretsen af de ämnen, som äro föremål för filosofisk betrak-
telse, samt att om den endast några allmänna bestämningar kunna gifwasz
nägra fä sådana är ockfä allt hwad Hegel lemnat. Nägon deduktion af
fantasien förekommer icke; den fär man söka i Enenklopedien, der i ka-
pitlet om inbillningskraften ·(§ 456 och 457) säges, att intelligensen är
makten öfwer förrädet af de densamma tillhörande bilder och föreställ-
gar, och att den sälunda kan fritt förknippa och fubiumera af detta för-
räd under det för densamma egendomliga innehållet, och detta är fan-
tasi eller fymboliserande, allegoriserande och diktande inbillningskraft Ju-
telligensen är fä till wida uti fantasien fulländad till fjelfäskädning i sig,
som deß nr sig sjelf (intelligensen) tagna innehäll har en bildlig
existens. Denna bild är subjektiv. m. m. Detta är icke yttradt ·med
närmare afseende pä konsten, utan betraktas fantasien här som ett mo-
ment i intelligensens utweckling till rent tänkande. Att intelligensen ytt-
rar sig som konstnärlig fantasi, dä den fritt framalstrar sitt innehåll
och lägger detta uti en bild, läter wäl iwärligen säga sig; denna intelli-
gens wore redan mera än fantasi, ty i fantasien ingär icke ett klart, utan
ett beslöjadt tänkande; icke heller är det egendomliga i fantasiwerksams
heten förklaradt genom att hänwisa pä detta tänkande, och wi hafwa sä-
ledes med denna definition föga rot-nuet Den gifwer i stället anledning
till en konfnsion; n) man tycker sig pä grund af den kunna sluta till,
att Hegel härleder det sköna uteslutande ur fantasien ("intelligenfen tager
innehållet ur sig," heter det). Att detta dock icke warit Hegels mening,
tro wi oß kunna antaga bäde deraf, att han pä det«gifna· natur-skönas
brister grundar nödwändigheten af ett konstskönt, som ock af hans lära,
att konsten endast genom att rena naturföremälen frän det tillfälliga i
dem kan frambringa idealet; ty deruti ligger att det sköna äfwen har
ett objektivt ursprung. Orfaken, hwarföre detta icke framstår klarare, lig-
C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
