Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Hegels esthetiska«fysteni.
nom konstnären i real gestalt inom sig utarbetar det förnuftiga sä-
som sitt egnaste werk (i hela detta kapitel är nemligen«eudast fråga
om santasigestalten, icke om den i werkligheten utförda produkten),
är hwad man kallar Geni och Talent. Dessa båda äro dock icke
detsamma. Geniet är den allmänna förmågan till att producera,
som ock energien att utbilda konstverket-, talangen åter är en spe-
cifik förmåga till en särskild art af utförande. Med geniet är ta-
lang förenad, men talangen kan äfwen wara isolerad, ehuru den då
aldrig kommer öfwer den yttre färdigheten. Båda äro medfödda i
den mening, att de innesluta en sida af omedelbar naturlighet, som
subjektet icke sjelft kan frambringa, och på hwilken beror geniets lätt-
het så wäl att producera, som att tillegna sig hwad eljest blott ge-
nom studium och flit kan förtvärfwas. Fantasiwerksamheten och det
techniska utförandet, betraktade som ett tillstånd hos konstnären, utgöra
inspirationen, hwilken består deruti, att konstnären lefwer isitt werk
och ej gifwer sig någon raft eller ro, förrän han utpreglat inne-
hållet i en konstgestalt Hwad som tänder inspirationen år af
föga wigt; hufwudfaken är, att konstnären fattar lefwande intresse
för föremålet. "
Derest nu konstnären icke i sitt inre behåller något qwar af
det innehåll, som försatt honom i inspiration, utan utförer det sull-
ständigt i gestalten, så att få wäl substansen, själen, framhäftves,
som ock den individuella gestalten synes afrundad, så år konstverket
framstäldt i sann objektivitet. Denna objektivitet hindrar dock— icke,
ger dels uti den ringa uppmärksamhet Hegel egnade fantasien, dels uti den
plats, som denna uti hans system intaget. Deß rätta plats i detta system
hade warit emellan det natursköna och konstsköna, emedan genom deß werk-
sambet naturskönheten omskapas till ideal.
Jemföra wt Hegels behandling af fantasien med Solgerö, så se wi,
» att dä den förre förklarar fantasien icke böra komma under filosofiskt be-
traktelse, fä ansåg den sednare, att just fantasien är det hufwudsakliga fö-
remålet för konftfilosofiens uppmärksamhet Men också är Solgek den,
som med strängaste konfeauenö härledt det sköna uteslutande ur fantasien,
med förbiseende af, ja, förakt för allt naturstönt; och derföre war det
honom få wigtigt att utreda fantasiens begrepp. Ur denna synpunkt sedt
är Hegelö bagatelliserande af fantasien för oß ett nytt bewis. att han icke
uteslutande hyllat läran om en subjektiv deduktion af det sköna, om än
definitionen i Encyklopedien tyckes tala för ett sädant antagande.
d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
