Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels esthetiska system. 161
Konstens försök att, åskådliggöra detta består deri, att detta ena som
substans fattas såsom den alla ting skapande makten, shwilka ting sålunda
uppenbara detta ena, på samma gång de sättas såsom förswinnande
inför detta. Det är det s ublima. Substansen höjes upp öfwer
det enskilda föremålet, genom hwilket den skall framställas, fastän
den blott genom sitt förhållande till detta föremål kan uttalas, ty i
sig är den gestaltlös. — På förras ståndpunkten war man ännu
. naiv nog, att tro sig kunna uttrycka innehållet i naturformerz men
här sättes Uttryckligen omotswarigheten emellan båda, ehuruwål in-
nehållet behöfwer formen, om det skall kunna åskådliggöras 19). På
twå sätt kan nu det substantiella åskådliggöras
Antingen fattas det ena som den skapande, i allt sig uppen-
barande gudomliga makten, och skalden, hwilken i allt sinnet och
beundrar detta ena och gudomliga, försänker så wål sig sjelf som
tingen i denna åskådning och blir i stånd att bewara ett positivt
förhållande till substansen. Hegel kallar detta panteistisk kons t.
Det andra sättet år negativt och består deri, att allting wisas som
förswinnande i förhållande till den ena substansen, fattad som werl-
dens herre, eller ock framhållas de sinnliga tingen för att i all
sin glans och prakt wara tjenande accidenser till denna ena sub-
stans. Detta kallar Hegel «det sublimas kons tr« Som erem-
pel på panteistisk poesi anför han den indiska, hwilken jemte sin fan-
tastiska karakter äfwen har en panteistisiz ty mångguderiet wisan
att indierna uppfattade det gudomliga som den immanenta, sjelf
osörånderliga grunden till allt. Renare är panteismen uttryckt i den
persiskt muhamedansta poesienz skalden, som ser Gud i allt, uppgif-
") Hegel uppfattar det sublima såsom blott hörande till den orien-
taliska och företrädeswis till den judiska konsten. Men det sublima går
igenom hela det skönas gebit, det förekommer i naturen lika wål som i
konsten, kan framträda i alla konstsormer och alla konster, och bör der-
före icke endast och uteslutande behandlas wid frågan om det orientaliska
idealet, utan snarare upptagas i esthetikens allmänna del, der Vischer och
Weisse anwisat det en, plats. Wäl är den orientaliska fantasien till
sitt wäsende sublim, men det orientaliskt sublima år ett ännu omoget su-
blimt. Herrligare och mera utweckladt finna wi det sublima redan hos
Grekerna Phidias’ "Zeus Olympios" är mera sublim ån någon af
Orientens gudabilder
Simiang- Esthetiska Systrmen U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
