Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Hegels esthetiska system.
icke framställas i en gestalt utan blott genom den antydas;v skola
innehåll och gestalt fullt täcka hwarandra, sä mäste det inre warai
och genom sig fjelf bestämdt, wara ande. Anden säsom i sig fri
totalitet sätter, bestämmande sig sjelf, sitt andra och är i detta sig
sjelf lik, är deri hos sig, och framställer uti sin objektivitet ingen-
ting annat än sig sjelf. Jnom konstens gebit fattar sig dock anden
icke i form af ideel allmänhet, utan i form af omedelbart naturs
lig och sinnlig existens. Den sinnliga gestalten är dä icke för an-
den nägot främmande, utan anden gifwer sig sjelf denna bestäm-
ning; det naturliga, som sälunda blir en sida af det inres totalitet,
uppgifwer sin karakter af naturlig objektivitet och är dä. blott, utan
egen sjelfständighet, ett uttryck af anden, hwadan den af anden om-
bildade naturgestalten nu icke mera antyder utan omedelbart fram-
ställer sin betydelse. Naturligt och andligt genomtränga hwarandra,
det naturliga är andens as den sjelf satta annorwara, ihwilket den
ätersinner sig sjelf och genom hwilket den uttrycker sig. Denna en-
het utgör den klassiska konstformens wäsende, hwarföre ock den klas-
siska konstformen sammanfaller med det skönas begrepp, som just war
den till fri totalitet sig afslutande enheten af innehållet och den med
detta absolut öfwerensstämmande gestalten. Juom detta gebit reali-
seras derföre konstens sanna begrepp, och hwad, som i förra delen
blifwit yttradt om idealet, är icke annat än det klassiskas allmänna
natur »). —- Dä gestalten som sådan alltid är en bestämd och sär-
st) Som man sinnet af slera ställen i Hegels esthetik och icke minst
af det här i texten anförda, har Hegel wid de esthetiska begreppsbestäm-«
ningarne alltid den klassiska konsten för ögonen. Den artas skönhet, han
der funnit, är för honom den egentliga, den ideala skönheten: idealet sam-
manfaller med den klassiska konstformen. Den kristna werldens konst
skulle, att sluta deraf, icke wara idealt utan ofullkomligt stön; detta är
ocksä werkliga resultatet af Hegels framställning — Sant är det misstr-
ligen, att den kristna konsten har en helt annan uppgift att lösa än den
antika; men äfwen den löser sin uppgift pä ett idealt sätt. Den har mät
icke som den antika att framställa ett inre, som fullt uppgär i gestalten.
utan ett inre, hwars oändliga djup icke uti en gestalt kan rymmas; men
just detta, att det inre liswet oändligt swäller öfwer deß kroppsliga käril,
, är hwad som genom kroppens esthetiskn behandling skall framställas, sä
att sålunda i denna mening äfwen här inre och yttre fullt motswara och
täcka hwarandra "
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
