Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels esthetiska system. 165
skild, så måste det innehåll, som genom den skall uttryckas, äfwen
wara ett bestämdt, wara den i sig sjelfständiga andliga individuali-
teten i sin naturliga gestalt. Det menskliga är också derföreden
sanna skönhetens medelpunkt och innehåll, och den menskliga gestal-
ten är deß uttrycksform. Den klassiska konsten är sålunda antro-
pomorfistisk; den fattar den fria anden som bestämd individualitet
i kroppslig gestalt. Men detta det gudomligas förmenskligande fort-
skrider icke så långt som i kristendomen; guden är icke werklig men-
niska och som sådan neddragen i sinnlighetens elände, utan han är
blott en menskligt gestaltad individ, är fri från det ändligas brister
och dwäljes derföre i saligt lugn och orubbad harmoni. Grekland
är den klassiska konstens moderlandz ty det grekiska lifwets princip
war just den harmoniska enheten emellan det fria subjektet och den
substantiella sedligheten. — Den grekiske konstnären behöswer»icke
som den orientaliske söka sitt innehåll, ty det ligger färdigt fram-
för honom i folkreligionen; icke heller sträfwar han att i en gifwen
gestalt inlägga en betydelse, ty med innehållet är äfwen gestalten
gifwen, såsom af innehållet sjelf bestämd, och konstnären utförer så-
lunda endast hwad som till sitt begrepp redan är färdigt. Hans
, werksamhet asser derföre hufwudsakligast att göra formen till ett allt
fullständigare uttryck af innehållet; werksamheten är formutbildande;
men med det innerliga förhållande, som råder emellan form och in-
nehåll, blir äfwen innehållet omärkligt förändradt, i den mån for-
men utbildas, och konstnären är derföre icke blott efter- utan äs-
.wen so rt · bildande.
Hegel betraktar först den klassiska formens bildningsproceß, se-
dan deß ideal och slutligen deß upplösning.
Den klassiska formens-bildningsproceß. Med an-
dens frihet är alltid förbundet ett upphäfwande af det naturliga.
Gentemot den till sjelfständighet sträfwande anden står inom den
klassiska werlden icke naturen som sådan, utan en natur, i hwil-
ken redan andliga betydelser äro inlagda, nemligen den symboliska
konsiformen. Ur denna framarbetar sig den klassiska konsten genom
att upphäfwa och ombilda deß former och gestalter; en ombild-
Hela skildringen af den klassiska konstsormen är, såsom med förkär-
lek utförd, bland det fullständigaste och bästa i Hegels esthetik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
