Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Hegels esthetisk- system.
uing, som den grekiska mytologien naivt framställer. Wi se detta
först deri, att det djuriska, i hwilket orientalern säg det gudomligas
omedelbara närmare, här degraderas. Wilda djurs dödande war
bland heroernas förtjenstfullaste werk; menniskans forwandling till
djur war en förnedring, ett straff af gudarna; de gudar, i hwilkas
gestalter djurformen ingick, woro ett lägre slag af gudar, säsom sann
och satyr. Likaledes nedsättes det naturelementarista. Orientens gu-
dar woro personifierade naturmakter; men, dä grekens gudar i sin ,
harmoni med naturen fkola wara andliga individer, så måste iper-
fortifikationens ställe träda en individuell, sitt innehåll fullt uttryckande
gestalt, liksom äfwen det andliga, i den mån det utwecklar sig till
individualitet, måste alltmera förlora karakteren af blott naturmakt.
Men i den klassiska konstens gud förswinner dock icke naturmakten,
utan träder i bakgrunden. Den klassiska guden är en särskild na-
tnrmakt, hwilken synes sotn andlig individualitet, och det individuella,
icke natnrmakten är hos honom det wäsendtliga; med andra ord,
naturmakten blir gudens naturelL Sä betyder icke Poseidon haf-
- wet, utan hafwet är en ande och denne ande är Poseidon. —- Om-v
bildningen af allt det råa, osköna, blotta naturliga och fantastiska,
hwilket leder sitt ursprung ur äldre religiösa föreställningar, utgör ett
hufwudintresse i den grekiska mytologien. Uti grekernas genom kon-
sten utbildade kosmogoni och teogoni uppträda först allmänna na-
turmakter, ur hwilka sedan mera bestämda framgå, hwilka sednare
äter bilda naturgrundlaget för de andligt individualiserade gudarne.
Sädana äro dels de telluriska och sideriska makterna utan sedligt.
eller andligt innehåll (t. er. Briareus, Brontes, Giganterna), dels
gudar, som uttrycka den första makten öfwer elementerna (Prome-
thens), dels sådana, som redan närma sig det ideala och allmänna,
men ännu sakna andlig individualitet och derföre antingen synas som
blotta abstraktioner (Nemesis, Elis) eller beteckna en inom andliga
förhållanden herrskande dunkel naturrätt (Emnenidema). Dessa gudar
utweckla sig i en fortgående följd; ur de-. äldre abstraktare framgåv
innehållsrikare gudar, personisikationerna ombildas till allt bestäm-
dare gestalter. » Dermed är nu förenadt ett nedsättande af de äldre
gudamakterna, och detta äskadliggörer mytologien uti kampen emellan
dze gamla och, nya gudarne. Titanerna störtas och de nya gudarne
segra. Det andliga manifesterar sig och, genom att sjelf bestämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
