Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels esthetiska system. 167
sin yttre form, renar det sig från allt oklart och fantastiskt; det
blott naturliga träder tillbaka i nattens dunkel. — Men å andra
sidan sörstvinner icke det gamla helt och hållet, det står qwar uti
den klassiska konstsormen dels i sin egen, dels i förändrad gestalt.
J mysterierna meddelades de gamla traditionerna åt de oinwigde;
stalderne framställde äfwen de gamle gudarne, och deßntom blir i
de nya gudarne sjelswa naturgrundlaget bibehållet och åtnjuter dyr-
kan. Äfwen det nedsatta djuriska upptages af konsten, tnen har icke
mera symbolisk betydelse, utan förekommer som attribut till menni-
skan; hwad som förr war hufvudsak, blir hår bisak.
Det klassiska idealets wäsende. Hwad detta angår så
hänwisa wi till den i det föregående lemnade skildringen af idealet.
Deß innehåll år det andliga, som i sitt gebit indragit naturen och
deß makter; deß form är den menskliga gestalten och handlingen,
hwilka låta anden i full frihet klart skina igenom. De nya gu-
darne hafwa, som wi sett, framgätt ur de äldre traditionella. De,
som werkställt denna ombildning, äro konstnärerna och skalderna; för
dem war det traditionella utgångspunkten, det, som lemnade ingre-
dienserna, men innehållet, som war det rent menskliga, togo de ur
sitt eget bröst. Och de woro härwid organet för den grekiske folk-
anden. Frågar man efter dessa nya gudars beskaffenhet, så woro
de andligt substantiella individer, som, fria från ändlighetens nöd
och oro, hwilade trygga i sin egen allmänhet, såsom på ett ewigt
klart grundlag. Men utom denna allmänlighet hade de äfwen be-
stämda karaktererz en bestämd naturmakt war hos hwarje gud för-
smält med en bestämd sedlig substans, och de deras uppkomna sidor
och drag utgjorde hans karakter. Men karakteren war icke skarpt
begränsad, utan deß konturer liksom upplöstes i den allmänna sub-
stansen; hwarje gud war dels en bestämd karakter, dels war han
allt i allt. Den kroppsliga gestalt, uti hwilken guden framställdes-
war renad från allt naturberoende och all sjuklighet, hwarje drag af
swaghet war i den utplånad. Men oaktadt anden nedgått och för-
sänkt fig i en sinnlig gestalt, låter den dock sin adel och sublima
höghet blifwa uppenbar; ett ewigt allwar, ett oföränderligt lugn
thronar på gudens panna och är utbredd öswer hela hans gestalt;
i sin skönhet synes han höjd öfwer sin egen yttre gestalt, och det är
som wandrade en odödlig gud midt bland dödliga menniskor. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
