Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegels esthetiska system. 169
tes genom det ofwan omnåmda drag af sorg, som hwilade öf-
wer gestalten. Denna sorg tyder deruppå, att öfwerdem alla står
ett högre, en allmän enhet, i hwilken tanken upplöser dem alla.
Och detta ena allmänna war i den grekiska mytologien ödet, hwil-
ket uppfattades såsom det abstrakta och rent gestaltlösa, icke som en
subjektiv personlig makt, utan som nödvändigheten såsom sådan, för
hwilken gudar så wäl som menniskor dukade under, då de ensidigt
wille göra sin individuella kraft gällande och öswerskrida sin gräns
och befogenhet. Då sålunda det i och för sig «nödwåndiga icke till-
hörde de enskilde gudarne, utan blott som en bestämningslös ab-
straktionsswäfwade öfwer dem, så kunde de icke undgå, att alltmera
förlora sig uti antropomorsismens ändligheter, hwarigenom de för-
wredos till motsatsen af det, som utgör det gudomligas begrepp.
Närmare beståmdt war det sjelfwa arten och beskaffenheten af deras
antropomorfism, som föranledde deras upplösning Det felades
dem sann subjektivitet; endast i menniskans kroppsliga gestalt, icke
i det menskliga som sådant hade anden genom den klassiska konsten
inträdt. Gudarne framställde den fulla enheten af natur och ande,
och de woro icke annat ån i· sinnlig form uppgången ande. Men
icke i det yttre, endast i sig sjelf har anden sin sanning; det ligger
i andens begrepp, att den skall gå tillbaka i sig, fatta sig som sub-
jekt i motsats mot det substantiella, men åter upphäfwa denna mot-
sats och så blifwa oändlig absolut subjektivitet Hela den« grekiska
werlden hwilade på den obrutna enheten emellan individen och det sub-
stantiella. Då nu subjektet går tillbaka i sig och lösrycker sig nr denna
enhet, så instörta alla de gestalter och samhällsformen som på denna
enhet grundade sig. Så war händelsen i-Grekland, då den subjek-
tiva egendomligheten sökte komma till sin rätt, gudarna störtades,
staten upplöstes. Dock är subjektiviteten, endast yttrande sig som
motsats till det substantiella, ännu blott ändlig och tillfällig. —
Den uppkomna söndringen emellan subjektet och det utom detsamma
bestående löstes till en början genom komiken (Aristofanes); men denna
poetiska, lösning blef snart icke längre möjlig, en annan mera prosaifk
Lkonstform uppkom, Satiren, hwilken icke löste, utan bjert fram-
höll motsatsen. Den framställde subjektet med sina abstrakta idter
om dygd och sanning i bjert kontrast till och derföre harmset mot den
i upplösning stadda yttre werlden, hwars förderf med-naturtrohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
