Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Hegels esthetiska system.
skildrades. Rom är satirens födelsebhgd, ty Nomarliswetö princip
war den abstrakta lagens och statens herrawälde öswer individen, och
den sednares reaktion måste derföre här blifwa kraftigare. Poetisk
blir denna konstform endast då den så framställer werkligheteno för-
derf, att detta genom sin egen dårskap faller samman i sig; så Ho-
ratii satirer.
3) Deu romantiska konstfomw Något skönare än det klas-
siska idealet kan ej gifwas. Men det gifwes något högre än skön-
heten, högre än anden i omedelbart sinulig gestalt. Andens princip
är att wara enheten as sitt begrepp och sin relitet, och den kan der-
före endast haswa sin rätta tillwaro i sin egen werld, i känslans,i
innerlighetens werld; der först kan den njuta as sin oändlighet och
frihet. Denna inre subjektivitet är den romantiska konstens
princip. Anden wet, att deß sanning icke ligger deruti, att den
försänker sig i det kroppsliga, utan deri, att den ur detta yttre, så-
som deß icke adequata existens, går åter in uti sig. Skall detta in-
nehåll framställas genom konsten, så blir skönheten i den betydelse,
den hittills haft, något underordnadt; den blir nu det i och för sig
inres, den oändliga subjektivitetens skönhet.
Det romantiskas sanna innehåll är den absoluta innerligheten,
och dennas form är subjektiviteten, sattande sig i sin fullständighet
och frihet. Denua absoluta subjektivitet skulle dock endast as tanken
kunna fattas och för konsten icke wara tillgänglig, derest den icke
äfwen stode i något förhållande till ändligheten Och ett sådant
förhållande eger rum. Ty det absoluta är såsom oändlig negativi-
tet resultat as sin egen verksamhet; det träder derför in uti den
ändliga werlden, blir der werkligt subjekt, och utan att deri förlora
wetandet om sig som det absoluta blir detta wetande för detsamma
werkligt juft genom att det sätter sin ändlighet och nr den återgår
till sig. Gud blir sålunda werkligt subjekt, och konsten winner
derigenom en högre rätt att anwända menniskogestalten och det yttre
till att uttrycka det absoluta; men deß uppgift blir icke nu att för-
sänka det inre i det yttre kroppsliga, utan twertom att åskådliggöra
det inres tillbakagående i sig, wisa gudsmedwetandet i subjektet. Det
werkliga enskilda subjektet winner numera oändligt wärde,
emedan uti detta allenast sanningens ewiga momentet utbreda sig
till- tillwaro ochs åter sammanfatta sig. —- Den werklighet, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
