Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Hegels esthetiska system.
kommer, och skyr icke ens att framställa det osköna och bristfälliga.
Åfwen de obetydligaste stoff kan hon begagna sig af och gifwa dem
wärde derigenom, att det subjektiva sinnet i dem nedlägger sig och
genom dem uttalar sin innerlighet. Det inre försmälter icke der
med det yttre, det blott uttalar genom gestalten sin inre försoning
i sig med sig sjelf; det inre är i romantiken blott ett swäfwande
öfwer wattnen, ett-klingande öfwer en werld, hwilken i sina hetero-
gena företeelser blott kan återgifwa en reflex af den subjektiva in-
nerligheten. Romantikens grundton är derföre musikalisk och ly-
risk «).
Hegel betraktar den romantiska konstformen ur synpunkten af
de tre momentet, hwilka deßsgrundbegrepp innehåller: den religiösa
kretsen, den werldsliga och de individuella särskildheternas (karakte-
rens och den yttre werldens) formella sjelfständighet.
Den religiösa kretsen. Hufvudbestämningen för det roman-
tiska war, att anden wände sig negativt mot sin omedelbarhet och
ändlighet, öswerwann den och derigenom tillwann sig oändlighet och
absolut sjelfständighet inom sitt eget område. Denna andens för-
soning med sig sjelf finna wi åskådliggjord i ett historiskt faktum,
i Kristi äterlösningshistoria, hwilken ocksä derföre är hufwudföremås
let för den romantiska konsten. J Kristus är det absoluta wäsen-
det satt såsom ett med den enskilda menskliga subjektiviteten; dernti
ligger, att menniskoanden i sig (tilt möjligheten) är sann ande, och
att hwarje- menniska har att göra denna möjlighet till werklighet,
bör sätta föreningen med Gud säsom målet för sin sträfwan. Dä
Kristus icke uttrycker denna enhet i allmänhet, utan framställer den
säsom denna enskilda menniskan, så måste han ocksä som enskild
framställas, och allt idealiserande i klassisk mening är derföre icke här
på sin plats. — Andenö kamp för att winna försoningen kan kon-
sten i sinnlig form framställa, men icke sä den i sig försonade an-l
den i deß xena ideala element. Men den försonade anden uppen-
barar fig. dock i känslan och innerligheten, och idenna deß form kan
U) Hegel har här förträffligt skildrat den romantiska skönheten och
" i deß grunddrag angifwit sättet, på hwilket inom denna form konsten lö-
ser sin uppgift· Men en ensidighet hos honom är att icke erkänna, det
äfwen denna skönhet ärj i sitt slag en ideal skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
