Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Mec- sftystiitq system.
gör fordran pä att fä den erkänd och respekterad. Hermes innehåll
är den subjektiva oändliga relationen pä sig; subjektet är säsom i
sig oändligt endast fylldt af sig sjelft och har icke något substantiellt
innehåll. De tre känslor-, hwilka för subjektet stegras till dennav
oändlighet, äro äran, kärleken och troheten, tillsammans bil-
dande chevaleriets hufwudinnehäll. De äro icke sedliga egenskaper,
utan endast former af det med sig sjelft fyllda subjektets innerlig-
het, och de hafwa derföre alla en kar-akter af godtycklighet och till-
fällighet. Äran är den enskildes fordran att blifwa erkänd i det
oändliga wärde, som han tillägger sig sjelf. Sin ära och dermed
sin hela subjektiya oändlighet kan han lägga in i hwad helst det
watt ma och sa spåtts-, att detta stan kespektkkasz det åk fet ei-
ruan af ära likgiltigt om det, hwarati han sättet sin ära, är rätt
eiler orätt, han tänker blott pä sig sjelf. Dennasärans tillfälliga
natur gör att- den är blottställd for ständiga kränkningar; men hwarje
»-kränkning är oändlig, emedan subjektet i sitt innersta djup deras träf-
fas, och den fordrar derföre en oändlig upprättelse. Kärleken är
subjektets hängiftoenhet ät ett annat individuum af motsatt kon.
Denne andre leswer i mig och jag i den, och endast i denna enhet
är enhwar till för sig; hela sin själ och werld inlägger den älskande
uti detta förhållande Samma subjektets inre oändlighet, som wi
funno uti äran, är det, som gifwer kärleken des; betydelse för kon-
sten. Kärleken med sin fordran på uteslutande rätt råkar lätt i
kollision med andra lifwets makter, och deras hämtar konsten ett rikt
stoff. Till sin natur är den tillfällig, ty det ligger ingen nödwän-
dighet uti att man just stall förälska sig i denna eller denna
personen. Hwarken kärlek eller ära i den här utwecklade meningen
kände antiken till. Troheten är en uppoffring af den egna wik-
jans sjetfständighet och desz friwilliga underordnande under en an-
nans, en herres wilja. Den tyckes derföre wara af mera sedlig art
än kärleken och äran; rnen troheten afser icke något allmänt högre
ändamål, utan är bunden wid herrens person; den är wasalltros
het. Deßutom berodde det af subjektets eget skön bäde att ställa
sig i beroende och att afgöra huru länge detta beroende skulle räcka.
Räbade troheten i strid med subjektets eget intresse, med deß egen
ära-, o. s. w. dä war det förbi med den. Den är derföre, äfwen
den, tillfällig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
