Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
« segels esthetifta system. 175
« De individuella särskildheternas formella sjelf-
s tändighet. Subjektets sjelfständighet inom kärlekens, ärans och tro-
hetens gebit hafwa wi sett, återstår nu att tillse, på hwilket sätt andra
stoff ur menskliga tillwaron äfwensom huru den yttre werlden uppfat-
tasi den romantiska konstformen. Subjektet gör fin för sig sjelfständiga
oändlighet till grundbestämning äfwen i sina partikulära och ändliga
förhållande. Den individuella egendomliga karakteren upp-
träder som s jelfständig. Med karakter menas icke här att sub-
jektet sammansluter sig med ett substantiellt innehåll (jfr sid. 149),
utan deß imiehåll är något särskildt och rent tillfälligt, och karakte-
ren är derföre endast formell. Det är nemligen det blott subjektiva
och icke innehållet, som uppbär karakteren, och denna hwilar icke på
ett fast sedligt patos, utan på den egna individuella sjelfständighe-
ten. Jnom denna formalism kunna twenne hufwndforrnen urskiljas.
Den ena är den fasta, energiskt sig genomförande karakteren, hwil-
ken, hämtande sina partikulära ändamål ur sin egen bestämda na-
tur, och utan att sätta dem i samband med något substantiellt, hwi-
lar oböjlig på sig sjelf och antingen genomför ändamålen eller går
under. Ju mera paktikulär karakteren är, ju mera närmar den sig
det onda, och ju häftigare drifwes den under kampen att realisera
sig sin undergång till mötes. Den träffas af det öde, som fram-
går ur karakteren sjelf (så Macbeth och Richard HI). Skola dessa
karakterer. wäcka ett werkligt intresse, så måste de framställas så-
som på en gång höjda öfwer och dock insnärjda uti sina inskränkta
ändamål; de- skola af omständigheternas kraf, af deras kollisions-
digra ställning synas twingade till det, som de utföra, på samma
gång detta dock har sitt ursprung och sin rot uti deras egen indivi-
dualitet. Den andra arten af formell karakter är den, hwilken som
subjektiv totalitet ännu outbildad slumrar i själens djup och endast
i få, så att säga, stumma yttringar förråder sin inre rikedom och
sitt oändliga djup. Formalismen här består i gestaltlösheten, bri-
sten på yttring och utweckling (Julia i Momeo och Julia," Mi-
randa i "Storrnen"). —- Wända tvi nu blicken på det rent yttre,
på de särskilda omständigheter och situationer, hwilka eggande in-
werka på karakteren, eller på de kollisioner, i hwilka karakteren in-
wecklas, så finna wi att äswen denna yttre werld —- på grund
deraf, att i romantiken anden är likgiltig mot det yttre och ej i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
