Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hegels esthetiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 segels esthetiska system.
det har en adequat tillwaro — blir sjelfständig; inwecklingar, om-
ständigheter, följder synas ett werk af tillfälligheten och slumpen,
med ett ord denna werld har karakteren af äfwe,ntyrlighet. Äf-
wentyrligheten är grundtypen för den form, som händelser och hand-
lingar antaga i romantiken. Wi se det i korstågen, i de mång-
faldiga riddareäswentyrem Konsequentast genomförd wisar sig äf-
wentyrligheten i Ariostos och Cervantes skildringar af riddarlifwetz
ty der framställes werkligheten som en sig sjelf upplösande och der-
före komisk werld.
Romantikens upplösning. Det inre och det yttre, hwil-
kas fullständiga genomträngning bildade det klassiska idealet, äro
i romantiken redan frän början skilda ät. Att det inre drog
sig tillbaka i sig, utgjorde romantikens innehåll; det yttre, löst
ur sambandet med det inre, sick tumla om i full frihet och lem-
nades i ostörd besittning af sin egendomlighet och sin partikulari-
tet. anildade i hvarandra, skiljde de sig åter alltjemt, och de-
ras totala isärfallande utmärker det romantiskas slut och upplös-
ning och dermed en upplösning af det, som utgör all konsts rätta
tväsende «). Å ena sidan utbreder sig nu werkligheten i sin
U) Hegel har, som wi sett, wid behandlingen af de olika konstfor-
merna alltid för ögonen dessas öfwerensstämmelse med de motsvarande
religionsformerna· J sjelfwa werket räder också eu nära fönvandtstap
emellan religion och konst ända till och med medeltidens slut, och det sy-
nes helt naturligt, att Hegel, som af konftwerken företrädeswis fordrar
ett djupt innehåll, skulle med förkärlek fästa sig wid detta förhållande
Wi se derföre också, att han anser grekiska konsten, hwilken nästan sam-
manfaller med religionen, såsom den egentligen ideala; den romantiska
deremot, hwilken icke längre kan wara den högsta uttrycksformers för det
religiösa innehållet, har redan en lägre skönhet. — Se wi nu på den
moderna konsten, så finna wi, att der konst och religion äro alldeles skilda.
Konstnärens högsta uppgift är icke mera att framställa de religiösa ge-
stalterna, han har att framställa hela det inre sinnets oändligt rika werld
och hela den yttre werlden, såsom besjälad af idens lif. Detta den mo-
derna konstens förhållande till religionen eller asfall ifrån denna måste
från Hegels ståndpunkt synas som ett assall fränden ideala skönheten.
Ocksä finna wi den moderna konsten hos honom framställd som romanti-
kens upplösning eller, såsom det äswen heter, som upplösningen as det,
hwilket utgör "all sann konsts wäsende." Dock har Hegel icke endast wid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
